Underbart gott

Har spenderat nästan hela dagen hemma hos Linda i Skövde tillsammans med Sanna.

Linda bjöd på underbar skaldjurspaj tillsammans

med sallad, kex, ost och bubbelvatten.

Sanna och Linda väntar på att jag ska sluta fota

så vi får äta någon gång.

De var nämligen mycket mer hungriga än mig.

”Hugg i” beordrade Linda och det behövde hon inte säga två gånger.

Till efterrätt vankades det kaffe tillsammans

med en farligt god jordgubbspaj.

Jag åt och åt och åt.

Linda hetsade mig.

För varje gång jag tog en ny omgång paj blev Linda gladare.

Ett bra och tydligt tecken på att pajen fick betyg MVG.

Jag gör ju allt för att mina vänner ska bli nöjda.

Äta paj är jag dessutom sjukt bra på.

Djupa diskussioner i Skövdes snyggaste soffgrupp.

Efter många timmars umgänge med mat, fika och prat åkte vi till

Sannas nya lya för inspektion.

Sedan fick jag skjuts till resecentrum.

Jag hoppas vi ses snart igen.

Johan K

 1996

Fest på Kobbarna.

Johan, jag och Karim.

Vi körde en mycket avslappnad stil.

Det gick hem.

 

Hittade inte Alex, men dock en Johan från Löftis-tiden.

Skitkul.

Han påstår att han kommer ihåg mig också.

Ännu roligare.

Johan och jag hade inte så överdrivet mycket med varandra att göra

under Löftis-tiden.

Eftersom vi inte gick i samma klass.

Vi umgicks inte ens i samma kretsar på skolan.

Vi festade endast ihop.

Ändå är han en av de som jag aldrig glömt.

Och kommer förmodligen aldrig göra så heller.

Välkommen Johan K!

Tyvärr

Han hade chansen. Han tog den inte. Han får skylla sig själv.

Enkel matematik.

Den röda rosen

Jag tappade allt förstånd.

Jag skaffade en röd vacker ros.

Lika vacker och levande som livet.

Lika vacker som han.

Utan ett ord stegade jag fram och gav den till han.

Han log.

Han gav mig en stor varm kram.

Han frågade varför.

Jag vet inte vad jag svarade.

Jag höll på att svimma av illamåeende

och ville sjunka genom jorden.

Det är egentligen den enda riktiga kärleksförklaringen jag någonsin givit en kille under hela mitt liv.

Jag fullföljde det.

Trots vetskapen att jag skulle få må mest dåligt över det under en lång lång tid efteråt.

Det var då jag upptäckte de vackra och oslipade människorna.

Och för dom är jag beredd att gå hur långt som helst.

Rosen kom från djupet av mitt hjärta.

Utan symbolisk innebörd.

Det var min själ.

Jag gav bort min själ.

Jag kan aldrig göra det igen.

Det har gått 15 år.

Tvivelaktigt

Jag vet vad jag ska göra.

Jag vet vad jag bör göra.

Jag kan inte göra det.

Jag vill.

Men kan inte.

Jag låter det försvinna och bli till ingenting.

Ingenting kan göra mig illa.

Ingenting kan hota mig.

Jag är säkrad.

Och förlorad.

Med hjärtat i behåll.

Jag håller kvar och låter det bli min värld.

Livets kalejdoskop.

Jag håller kvar.

Ingenting är som det verkar.

Och runt varje hörn hotar faran.

Med ett krossat hjärtat och en stulen själ.

I was so confused

Jag: Jag var lite groggy när vi pratade förut. Ifall du inte märkte det. Jag är som en berusad i nyvaket tillstånd. Kommer därför faktiskt inte ihåg vilken tid du sa till mig om imorgon. PussKram

Geri: Fyra

Jag: Nu sparar jag detta mess så slipper jag messa igen ifall jag skulle tappa minnet.

Ma ringde tydligen förut med. Och tydligen har jag pratat med henne också. Jag var tvungen att ringa upp henne och fråga vad jag sagt. Jag fixar absolut INTE att prata i telefonen som nyvaken. Men ibland försöker jag iallafall. Och det går ju sådär. Jag sluddrar, känner mig svimfärdig, är totalt ur fokus, yrar…

En gång började jag t ex prata yra om ett kort föreställande min kompis Annelies mormor som stod på hennes byrå i hallen.

Annelie förstod inte riktigt vad jag menade.

Eftersom det jag beskrev inte ens existerade.

Inget kort på byrå.

Ingen byrå i hall.

Och jag fattade ännu mindre när hon frågade mig om detta dagen efter, eftersom jag inte ens kom ihåg detta.

Efter denna händelse undvek jag att svara i telefonen då den ringde under djup dvala.

Sen jag flyttade i november förra året har jag återupptagit denna dåliga (för mig och för dom som ringer just då) vana.

Noll kontroll.

Ska nu sluta med dessa dumheter.

Igen.

I don´t keep my secrets there

 I mitt hjärta finns plats för det finaste i denna värld.I mitt hjärta sparade jag en plats till dig för länge sedan.

Du förlorade då.

Jag trodde jag vann.

Platsen hos dig blev tagen.

Jag lämnade dig aldrig.

Vi vann något annat.

Vi förlorade.

Ordlöst.

Evig tystnad försvinner in i min själ.

Det kan aldrig dö ut.

Det får inte.

2007

Nyår 2004

Hittade gamla utbrända kort.

Under tre år togs ett enda bra kort på oss ihop.

Alla andra kort blev kassa.

Märkligt.

Idag kan jag glädjas åt detta kort.

Inte för att det är taget på mig och exet ihop,

utan för att jag ser riktigt hyfsad ut.

Det tycker jag är kul.

Fint långt hår hade jag med.

Ser inte ens slitet ut.

Aptitretare

Paul Banks

Story

Midsommar 2005

 

 

Mejran tillhör eliten. Hon är den som alltid står på min sida. Det är Mejran jag ringer till när jag stortjuter. Det är Mejran jag helst åker till när jag stortjuter. Hon leder mig alltid på rätt väg, när jag går vilse. Det är Mejran som får ta emot alla knäppa och långa mail från mig, när jag är upprörd eller bara fundersam. Mejran styr upp mig när jag faller för fort och djupt. Mejran sjunger alltid fina sånger. Mejran är konstant orolig för mig. Fast mindre och mindre på sista tiden. Mejran är overklig, på många bra sätt: klok, rolig, vacker, lugn, harmonisk, lojal, trofast och världens bästa vän. Mejran vill jag ALDRIG bli utan.

Mejran förlänger mitt liv.

Bingolotta

Fest i Källby 2002

Jag är något berusad och de kära s.k vännerna (dåvarande arbetskollegor) ser sin chans att förnedra mig ytterligare.

Då blev jag såhär tjusig

Strax efter lyckades jag på egen hand förnedra mig själv genom att ramla framstupa på stenplattorna, skrapa upp bägge knäna till förbannelse och avsluta det hela genom att ligga kvar och asgarva åt de stora äckliga skrapsåren som blödde kraftigt

.

Alkoholen tar fram de mest besynnerligaste sidorna hos människor.

Människokroppen inte är skapt för att konsumera alkoholhaltiga drycker.

T o m en hamsterkropp bryter ner alkohol bättre.

Och på bilden ovan ser vi varför och förstår.

Att jag ser glad är inget att låta sig luras av.

Jag visste helt enkelt inte bättre i detta tillstånd.

För min egen skull

Det förgångna kommer aldrig försvinna. På något sätt vägleder det fortfarande genom livet fast på ett distansierat och hälsosamt sätt. Det dåliga gav oss det bra liv vi lever idag. Det är sjukt men utan kriser skulle vi aldrig växa som människor och utvecklas. Det är hårt när vi väl befinner oss i skiten men när det väl är över har vi vuxit hundra gånger mer och står om än stadigare på jorden än vad vi någonsin gjort alls innan. Såren i själen blir visdomsboken vi bär med oss resten av livet. Och det enda som kan omvandla ärren till öppna svidande sår är just bitterheten. Så det ska vi akta oss för; Bitterhet.

Ny nivå

Vänskapens språk är inte ord utan innebörder.

Det är en intelligens som står över språket.

 

 

Henry David Thoreau

Skyddad: Fylld av tomhet

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

He fucks with the beauty

Vackra människor.

Jag undrar hur dom bär sig åt.

Att se så oförstörda ut.

Och vackra.

Utan synbart smink.

Fast det är kanske därför deras skönhet lyser igenom.

För att de är naturliga.

Och däri ligger den stora skillnaden mellan dem och mig.

Naturlig skönhet.

 

 

Jag blir grymt sugen på att se filmen iallafall.

 

 

Glömd

En underbar hälsning som Amanda skickade mig

på detta årets midsommar.

Just förut slog det mig att det var just skumpan som fattades. Så det får bli till juldagen istället. Eller till någon framtida inflyttningsfest. Jag vet iallafall vilken skumpa och jag ska inköpa den redan på semestern. Så den hinner kylas. Just in case.

Början till slutet

Jag: Du är mycket märklig

Svar: Jaså jag är märklig tycker du?

Jag: Ditt märkliga Jag kommer bli min undergång.

Jag ser fram emot det. Sköt om dig.

 

 

Jag kommer få ångra detta en dag.

Att jag ens släppte in Dig.

Men, den dagen den sorgen.

The way

Du tog min hand i gryningen.

Öppnade den.

Samtidigt som du drog ditt finger längs min handflata

förklarade du en skillnad för mig.

En skillnad av obetydligt vikt.

Men av betydlig vikt för mig.

Då jag aldrig kunde tro att det

ens existerar i din värld.

Du berättade för mig.

Av ingen anledning.

Förr hade jag inte brytt mig.

Det gör jag inte nu heller.

Förutom att du överraskar mig.

Det skrämmer mig mer och mer.

 

Vem är du egentligen?

Älskade underbara vän

”Du har liknande symptom som en annan gång;

förvirrad, knäpp och uppspelt.”

 

 

 Mejran om och till mig 2007

Den sjukes samtal

Jag: Läget?

Babsan: Hej, hej! Det är fint. Hur mår du?

Jag: Jag är som vanligt förvirrad. Men är glad ändå och det är härligt.

Babsan: Förvirrad? Varför?

Jag: Han är en mycket sjuk människa. Konstigare än mig. Jag blir besatt av att lära känna honom pga sin motsägelsefullhet. Konstigt.

Babsan: På vilket sätt? Akta dig.

Jag: Så länge jag inte blir kär är det lugnt. Jag kan inte bli kär i någon som han.

Babsan: Hoppas inte det. Men säg inte för mycket. Många tjejer blir kära i sådana män. Var försiktig ändå.

Jag: Han har en mer trevlig sida. Inte supertrevlig, men ändå hyfsat trevlig och den sidan är jag besatt av nu. Kul.

Babsan: Det är ju trevligt. Är du säker på att han är så som du tror? Jag inbillar mig att han kan vara rätt trevlig. Men jag är blåögd.

Jag: Jag är sjukt skeptiskt istället. Inte ett dugg bättre än blåögdhet. Det är jag som är sjuk i själva verket. Alltid skönt att kunna svartmåla en annan idiot i syfte för att skydda mig själv.

Babsan: Du har tappat tron på killar. En dag kommer du överbevisas.

Jag: Ha ha ha. Du är kul.

Babsan: Idag ska jag klippa mig. Är du nöjd med din page?

Jag: Ja

Evig

Tid och rum försvinner.

Min färd är ändlös.

 

 

Likaså jag.

 

Nothing´s been the same

Kan det vara så att den personen som känner mig minst, som jag öppnat mig för minst, som jag utbytt minst ord med, som jag försökt undvika för att slippa ev konflikter med och som jag aldrig skulle bli vän med, är den som når fram till mig på allra bästa sätt.

Jag öppnade mig.

Jag ångrade det.

Men varför?

Den som jag faktiskt känner en viss förakt för, men samtidigt en ömkan.

Ömkan är det värsta.

Förakt är inget.

Kan det vara så att våra ytterst svaga sidor och andra mindre angenäma egenskaper gör att vi skulle kunna komma varandra riktigt nära, på ett kusligt nära sätt.

På ett otäckt sätt.

Jag tror inte på detta. Men just nu fladdrar mina tankar iväg till främmande ställen.

Och jag vet inte ens varför.

Ändå kan jag känna en viss irritation över att jag inte lyckats bli vän med dig, under alla dessa år. Men det har väl aldrig funnits behov av det. Fast jag trodde det.

Nu kan jag sluta fundera igen.

Samförstånd

Without the heart there can be

no understanding

between the hand

and the mind.

 

It´s only happen in a town like this, among guys like that

Skrivet av Blurry & Babsan ca 1997

(två killar fattas då vi , tyvärr, aldrig skrev klart detta)

Vänkretsen består av åtta killar

som Babsan och Schaara starkt gillar.

Killarna ibland konstiga ryck får

men tycket till dom ändå består.

1997: Jag och Martin. Fest hos Holger. 

Alltid bus. Alltid tjo och tjim.

Alltid glada miner (inte mycket kunde trycka ner feststämingen).

Herre Gud vad jag saknar allt detta…

1997: Babsan och Martin på Mr Mans köksgolv.

Nyckelord: Munsår, Kalender fur alle, Metallica, Desire, O´keefes, Nyhlen (?), Toftgren

När Martin såg dagens ljus

kunde väl ingen ana att det

skulle leda till en massa bus.

Han i Värnenstaden Lidköping bor

men ej tillsammans med far och mor.

Oh nej, han en egen vindsvåning har

och där sitter han ofta och tar.

1997: Johan, Sanny och Holger i samkväm hemma hos Martin.

Nyckelord: Påsk, Kinderägg, bikt på toalettgolv, klättring på tak, serpentiner, tumstock

Sanny ser för det mesta ut att vara glad

kan det vara för att han bor i Lidköpingstad?

Eller är det för att han på helgerna firar

och är på O´keefes tillsammans

med vännerna och svirar?

Ibland kör Sanny lite för fort

så nu har han ej ,för tillfället,

något körkort.

Johan gillar Blur

det vet alla som honom hör.

Ty han en Blursång ständigt vill sjunga

så det i vänkretsen börjar runga.

Johans nya last är

något som ibland på håret tär.

han så gärna blonderad vill vara

även om detta förknippar honom med en mara.

Holger är ju så satans snygg

i hans famn kan man nog känna sig trygg.

Bilbälte är ett måste i Holgers bil

då han med denna far iväg som en pil.

Men han tänker på sina passagerares bästa

så han försöker köra lugnt för det mesta.

1998: Bit, Martin och Mr Man på någon typ av fest hos Martin.

Nyckelord: Ensam tjej, Samboo-kavaj, barfota, tv-spel, team Martin&Blurry, Italia, Klas & Greta (en av de ytterst få tillfällen då Babsan uteblev och jag fick festa själv ihop med dessa galningar. Hon var inte klok på den tiden)

På Majorsallén Man bestämde sig för att sätta bo

och där är det fint kan du tro.

På sin toalett har han ett trevligt badkar

som Schaara på festerna oftast beslagtar.

När Man blir grov i mun

då kan han bli ganska dum.

Bit på PLM jobbar

men det är ej för detta

som de andra honom mobbar.

Bit tycker nämligen mycket om mat

och detta lassar han på stora fat.

Detta har gett han ett nytt stuk

nämligen en liten liten större buk.

Jag gör nu något som jag lovade mig själv att aldrig utsätta mig för.

Jag ÖNSKAR mig tillbaka.

Jag ÖNSKAR få uppleva dessa glansdagar igen.

Babsan, vi  kommer ALDRIG mer få uppleva något liknande igen.

På alla sätt och vis inte alls någonsin igen.

Alla mina vänner i all ära, men något liknande finns inte.

Och kommer aldrig finnas.

Och det kanske tur det.

Jag lever i det förgångna.

Kom tillbaka

Lurade jag mig själv?

Jag hade nöjt mig med en stuga i skogen.

Mina känslor som inte finns.

Mina tankar som flyr som vildfåglar.

Mina handlingar som saknar grund.

 

Mina drömmar.

Som endast existerar när maran lyser med sin frånvaro.

I en existens som aldrig var verklig.

I en existens som aldrig kan bli verklig.

 

Vem ska tro på mig nu.

Jag förlorar mina drömmar.

Återfinner min verklighet.

En verklighet att bygga den existerande

verkligheten på.

 

DETTA och DU kommer bli min undergång.

Samt en stuga i skogen…

 

Trasdocka

I går fick jag användning av frasen ”Du är en mycket sjuk människa”.

Det kändes skönt.

Förmodligen är jag minst lika sjuk.

Det tog lång tid men nu har jag lärt mig.

Äntligen.

Jag kanske aldrig kommer nå fram till dig.

Du når inte fram till mig.

Varma händer.

Starka armar.

Rena lakan.

Närhet.

Pure music.

Kropp mot kropp.

One-hit wonder

Fortfarande tassar jag på tå i din närhet.

Allt för att slippa reta upp dig.

Skillnaden idag, mot förr, är att jag idag kan hantera din verbala aggression.

Och mitt i stormen kan jag idag rida ut det.

En annan skillnad är också att idag vet jag mer.

I samma stund som vi slutar fly från våra liv,

i samma stund kan vi börja förstå det som förut varit bortom vår egna vardag…värld…

Snälla, sluta fly.

Följ mig istället…

I must remove my wings

Juni 2002

Elin och jag på fest i Källby, bakom kåldolmefabriken Dafgårds.

Jag älskade solglasögonen jag bär på kortet.

Inköpta på Statoil och sedan tappade

på Stadtgolvet.

Jag fick med mig ett par gröna hem istället.

Fast det upptäckte

jag ju inte förrän dagen efter när jag nyktrat till.

Att dom var gröna istället för bruna.

Någon typ av möhippa för Elin ordnades denna kväll.

Nyckelord: Snapsar, whisky, kubb, platt fall på stenplattor, asgarv, blod, värme, mygel, BingoBerra-keps, fyllesamtal, fyllemess, Stadt

Att se helheten, inte bara ytan

En man stannade mig på min väg och uppmanade:

Se mig i ögonen och säg vad du ser!

Jag ser självgodhet, hävdelsebehov och äregirighet, sa jag.

Titta djupare bad han.

Jag tittade djupare och såg rädsla, oro, kärlek och ömhet förtryckt i omvärldens skapande av en människa…

Jag tittade upp på honom och han log och sa:

Se djupet och du ser sanningen…

Ovisshet

Att veta lättar.

Att inte veta tynger

ner sorgen i själen.

Ovisshet söndrar själen.

Därför är det bättre

att veta.

Hur hemsk sanningen än är.

Sanningen renar själens sorg.

Kan ni komma ihåg detta…

Blurry 1996

Jag vänder mig inte om en endaste gång

Du representerar allt jag är emot.

Ändå är du en av de få som når fram till mig.

På ett icke djupt plan.

Glöm mig aldrig.

 Jag glömmer aldrig.

Med all respekt…