På det stora hela

Stora människor: De som står för sina handlingar på en vuxen nivå. Som inte letar efter skyddsnät i varje handling och sagda ord. De som kan hantera verkligheten när den kryper på. De som förstår att en överenskommelse för alltid består oavsett den gångna tiden sen det sist uttalades.

Små människor: De som för över sin osäkerhet och självömkan på andra. I tron att det skyddar dom själva mot allt de tidigare gjort och sagt. I själva verket blir det bara mer uppenbart hur svaga dom är. Det är dessa människor som tror att de känner mig. Och jag förstår inte var dom fått det ifrån alls. Lite väl livlig fantasi kanske.

De sistnämnda gör mig illamående.