Sommar i förtid och utrymme till andra
Fikade hos Lotta under senare delen av kvällen och det bjöds på jordgubbar med glass.
Jag och Geri hoppade dock glassen.
Vi nöjde oss med gubbarna och kaffe.
Alltid lika glada Lotta.
Det var en mycket trevlig fikastund.
Jag stack hem strax innan klockan 22:00.
Ska försöka komma upp i tid imorgon. Igen.
———————————————————————————
Fikade innan med min Ulli på Larssons.
Sjukt vad fort tiden går varje gång vi ses.
Svisch så har två timmar bara sprungit iväg.
Jag skulle kunna sitta och prata med Ulli i flera timmar, flera dygn på raken.
Idag fick hon prata lite mer än vanligt.
Det gjorde mig glad för hon pratar så bra. Inte alls sådär förvirrande som jag gör.
Jag är stolt över mig själv att jag kunde hålla igen truten så mycket som jag gjorde.
Jag lär mig.
Och jag är bara glad för varje gång Ulli vill träffa mig igen.
Snart vill jag dricka vin med Ulli.
Små ting förgyller min vardag
Jag har ett sjukt stort behov av att köpa hårsnoddar.
Jag älskar att köpa hårsnoddar.
Det blir ännu bättre när jag kan fynda på rea. Som idag på HM.
Jag låter dom fortfarande sitta ihop när jag lägger dom i mina lilla hårsnoddsglasburk.
Jag skulle kunna säga att jag samlar på hårsnoddar.
Jag vill aldrig vara med om att en dag stå utan en endaste hårsnodd då jag verkligen är i akutbehov.
Fortsätter jag såhär lär det inte hända heller.
Behind
Vem är Gert-Inge?
En lapp med namnet och ett mobilnummer på låg bakom min soffa som jag hittade i veckan.
Eftersom jag inte är så noga med städningen är det svårt att veta exakt när den hamnat där.
Jag vet bara att det inte är min lapp.
Jag sökte numret på eniro och hitta.
Är den kvarglömd sedan påskfesten har jag mina aningar.
I mitt liv händer det hela tiden festliga saker.
Kul.
En av tre
Dagens första fika av tre har avverkats under några timmar i sällskap av Fia och Madde.
Det bjöds på både te, kaffe och tapini som Carre var snäll att lämna kvar efter påsk. Samt upplägg till en film alternativt en självbiografi. Bra material finns överallt. Om man lägger fram det på rätt sätt och det gjorde vi.
Tänkte passa på att rensa vinden lite innan Ulli kommer förbi för att umgås.
Inga undantag
1. Jag springer alltid på bekanta, vänner, fd arbetskollegor och släkt när jag är i tjänst. Och då kan och hinner jag oftast inte prata. Bestämmer jag mig ändå för att stanna till och snabbprata i en halv minut slutar det med att jag yrar på i närmare 10 minuter. Snabbt, snabbt och på ett mycket förvirrat och stressat sätt.
Efteråt vet jag oftast inte vad jag babblat om. Jag vet däremot väldigt klart att det är jag som babblat och visat absolut noll intresse inför den som stått framför mig och lyssnat på min…svada. Jag lovar mig själv att sluta med detta. Men det blir som en drog. Kan inte låta bli. Fastän jag vet hur det kommer sluta.
2. Går jag på stan utanför arbetstid träffar jag aldrig någon. Aldrig någon att hälsa på. Sist det hände sprang jag på Tisa och det hände inte på denna sidan av året.
Skittråkigt.
Igår hände det igen. Vi åkte till macken med jobbet. Jag springer ut ur bilen och ser och hör Tintin. Med blåsten i öronen var det svårt att höra vad vi sa till varandra då vi stod med avstånd från varandra. Jag var stressad. Sprang in på macken. Där poppar Malin och Therese upp som gubbarna i lådan.
Jag gjorde lidandet kort. För allas skull.
Jag sa Hej. Plockade till mig de varor jag var ute efter. Betalade i kassan. När jag gick förbi dom sa jag Hejdå. Jag kan ha sagt något mer men det var förmodligen inget viktigt isåfall.
Det är så typiskt mig. För när jag jag satte mig i bilen igen fick jag frågan varför jag inte stannade och prata mer med människorna utanför bilen. För att jag är så äckligt plikttrogen och inte vill göra något fel alls.
Tintin, Mejran och Levander diskuterar på tisdagsklubben 2007.
Sorry, but I have to leave
Josefin Nilsson finns i min cd-samling.
Idag plockar jag fram henne igen.
Speciellt Heaven and Hell.
Tager det som finns
När jag får tråkigt eller för mycket dötid över på krogen brukar jag fota det mesta som kommer i min väg.
Antingen hål i väggen, kristallkronor, en lockande bar eller varför inte handfat.
22 september 2007 var tydligen en sådan kväll. Dessutom en exprimenternas kväll då jag testade att fota handfatet med två olika kamerafunktioner.
Jag måste varit i mitt esse helt enkelt. Det hade jag velat sett.
Uppgång och fall – Ni bara finns där hela tiden
Denna blogg är en tillägnelse till mina underbara vänner! Till dom mest lojalaste, trognaste, omtänksammaste, ärligaste, roligaste – samt vackraste människorna jag någonsin träffat.
Jag skriver för att komma ihåg mitt liv. Och för att ta lärdom av mitt liv.
Den bästa skolan.
-
Senaste kommentarer
tjejen på Små ting förgyller min va… Mr HH på Den goda goda helgen blurrygirl på Skit ska skit ha Carre på Skit ska skit ha Ulli på Mer fika
