Ur tiden

Jag behöver en klocka.

Den klockan jag trånar mest efter kostar ca 7000 kr.

Jag har även kollat in billigare ifall jag inte skulle vinna på någon större vinst på trisslott inom närmsta framtiden.

Jag kan få en hyfsat snygg med lite bling-bling för ungefär 1500 kronor.

Men det är fortfarande galet. Lika galet som det faktum att jag faktiskt i höstas av ren ilska kastade min felfria Axcént i soporna bara för att jag var arg på exet.

Jag gör sånt när jag är sur. Riktigt sur. En gång klippte jag av mig hela håret i ren frustration då jag var arg på en kompis. Efteråt gick jag till hennes jobb och visade upp eländet. Givetvis hann jag klämma in förklaringen till kapning av hår – att det var på grund av henne. För att hon retat upp mig innan.

Och för att sluta denna cirkel resulterade just denna historia i att exet ALLTID såg till att jag var på ett alldeles strålande humör inför varje frisörbesök under vårt förhållande, då han absolut inte alls ville ha en korthårig tjej.

Jag har mognat. Nu klipper jag av hår på grund av leda.

Minnesvärd

Besökte min sömmerska efter fikat med Fia.

Äntligen fick jag idag tummen ur att lämna in min absoluta favorittop för en simpel lagning.

Jag lyckades göra sönder den inför en strykning då jag lovat bort den till Mejran till en festkväll. Det hände i höstas och inte förrän nu snart kommer jag (och Mejran) kunna slita ytterligare på den.

Sist jag besökte sömmerskan var förra året vid påsk då jag köpte en liten påskblomma till henne.

Idag när jag kom tillbaka sken hon upp och hon kom ihåg mitt namn.

Hon har nog saknat mig.

Lyckliga jag

 Nya stamstället är Rådhuset på torget.

Förmodligen dyrast i stan men absolut bästa läget då fint väder råder.

Efter min shoppingrunda med Jeanette satt min fina Fia och jag i 2,5 timmar i solen och njöt med kaffe, glass och vatten.

Underbar eftermiddag i underbart sällskap.

Fia är en fröjd för själen.

Under kanten

I glassväg är det Dajmstrut som står högst i kurs hos mig.

Inga omvägar

Efter ett trosinköp och ätning av Magnum-glass insåg jag att jag inte kan förhala skiten längre.

Imorgon får jag svälja och ringa.

Vill jag ha en förändring – och det vill jag – har jag inget val och får därför se till att få det gjort imorgon.

När min stjärna dalar

Sprang på Rosebery på stan.

Sist jag träffade henne var förra våren då Geri och jag promenerade staden runt.

Då bestämde jag att jag skulle hälsa på henne på sommaren.

Jag glömde av att ringa henne och jag bad om ursäkt för det nu.

Nu gav jag henne ett nytt löfte om en fika.

Jag tänker alltid på henne och det sa jag förut.

Det är därför du har hört av dig det sista då sa hon och log.

Rosebery är så glad och bekymmerslös och sådana människor står i jättehög kurs hos mig så det är konstigt att jag inte får tummen ur.

Genom Ingers hage

Jag startar dagen med en runda på stan tillsammans med Jeanette.

Efter sin körning löser Fia av Jeanette.

Då blir det kaffe eller glass.

Kommer jag iväg i tid borde jag hinna ta mig hem till ma och pa på kvällen.

Helgens planer börjar ta form.

Psykisk press

Jag har ont i magen.

Jag måste eller iallafall borde ringa ett samtal.

Men det tar emot och jag har skjutit upp det hur länge som helst nu.

Det knyter sig i magen och jag känner mig som en liten fjolla med urkasst självförtroende.

Ilskan kommer försvinna ut i tomma intet i samma stund jag ska börja prata.

För att det då kommer kännas som världens töntigaste problem.

Det ska bara försvinna av sig självt.

På livstid.

Byte

  

Påmindes igår att man bör byta mascara var tredje månad.

Jag har samma mascara sen ett halvår tillbaka.

Tid att kasta skiten i soporna med andra ord.