For every heart that´s true

Igår gick han förbi mig. Första gången på ett halvår jag ser han igen.

Jag stod utanför Hörnan och väntade på Fia.

I samma sekund som Fia kom gåendes mot mig dök han upp från ingenstans.

Mitt hjärta slog ett dubbelslag och kanske till och med stannade för några sekunder.

Jag fixerade min blick mot han och jag visste inte vad som skulle göras.

När han gått några meter, förbi mig, såg jag att han vände sig om och tittade medans jag stod som förstenad.

Sällskapet han gick verkade obekymrade och det pratades och skrattades friskt. Men jag såg hans blick. Och det skar som knivar i hjärta och själ på mig.

Hur skulle jag någonsin kunnat gjort det annorlunda. När jag tog mig tillbaka var han fortfarande kvar i nuet.

Förlåt.