Fika med upprepning

I tisdags eftermiddags intogs en fika på Larssons med ljuvliga Mejran. Det var evigheter sen sist. Kändes så iallafall. Innan midsommar.

Vi fikade, jag babblade på om saker hon redan vet eftersom hon läser bloggen. Jag babblade ändå. Mest om det storslagna i mitt liv just nu.

Mejrans storslagenhet slår dock inget annat i denna värld.

Jag älskar Mejran och jag blir lika glad och lugn varje gång jag träffat henne. Det ska aldrg ändras. Det får aldrig ändras.

Nu kör jag på så länge det känns bra. Magkänsla. Även om det kan vara nog så lurigt ibland.