Fångad

Idag fick jag en stegräknare av jobbet.

På något sätt har jag hamnat i någon sorts grupptävling där varje grupp ska gå så mycket man bara orkar per dag.

Så nu måste jag helt enkelt gå. Och testa räknaren. Den är inte alls lika snygg som min silvriga. Denna är skitful. Men den verkar ändå vara mer tillförlitlig och då spelar utseendet ingen roll längre.

Jag fick stegräknaren först efter halva arbetsdagen – det var då den stillasittande perioden började – och efter jobbet har jag mest suttit still med. Klockan är nu 22:45 och antal steg jag gått hitills slutar på 1966 st. Inte konstigt att jag får kolik-mage.

Liten stor Mister

Ibland går det lång tid emellan träffarna med Ida och mitt fadderbarn Elias.

Då är det skönt att Ida mailar bilder på sin och Daniels underbara son.

Förra veckan kom dessa bilder som en glad överraskning med min mail.

Dom gör sig hörda

Mail från sötaste Mejran i förrgår.

Mess från min Babsan igår.

Jag saknar. På ett bra sätt givetvis.

Kommande hjältinna

Mia bjöd på hembakad äppelkaka med äkta vanilj i sitt färgglada kök igår kväll.

Timmarna förflöt och helt plötsligt var klockan 21:30.

Jag tror att Mia har räddat mig.

Jag hoppas det går vägen. För det är jag värd.