Sådant jag älskar
Art Déco eller andra gamla antika prylar får mig att vilja flytta till större.
Det får mig att drömma mig bort till en större lägenhet på minst fyra rum.
Ett sminkbord i teak skulle bli skitsnyggt i ett sovrum med övrig vit inredning.
I love!
En fotölj jag LÄTT skulle somna i varje kväll.
Så underbart snygg helt enkelt.
Lampan är jag faktiskt på god väg att införskaffa.
Det är sånt som kallas för kärlek vid första ögonkastet.
Jag har aldrig sett något liknande och det känns som jag kommer ångra mig bittert om jag inte slår till.
Isåfall byter jag utan problem ut kökslampan i taket.
Även om den kostade mycket.
Saturnuslampan skulle inte sitta fel heller…
…så underbart cool helt enkelt.
I´m gonna follow
”Jag ska aldrig göra dig illa. Jag tycker om dig för mycket för att riskera strul.
Det enda jag vill är att hålla om dig hela natten.”
Ord som vem som helst kan kläcka när som helst och för vilket syfte som helst.
Men till mig var exakt dessa ord sant rakt igenom och jag tvivlade aldrig någonsin.
Varför skulle jag?
Jag vet nu vilka som är mina vänner på heltid och de som hellre vill välja när det passar dom bäst.
Dom sistnämnda har absolut inget att hämta hos mig.
Givetvis underförstått.
I ett fåtal personers sällskap liknar slutet ibland en vacker film.
Inga ord behövs.
Bara en stor, trygg och varm kram.
Det har hänt mig en enda gång i mitt liv.
En enda gång på 32 år.
Det är inga dussinmänniskor precis.
Tant Grön
Till helgen gäller dessa associarer.
Jag hoppas det blir godkänt.
Det kan bli gröna naglar med. Beroende på mitt humör.
Blir det underkänt får jag väl stå utanför skiten och tröstdricka.
Dystert arbete
Gillestugan hos ma och pa har sett roligare ut.
Golvet fick rivas upp pga ett läckande vattenrör.
Min svarta originalfotölj i skinn från 1960-talet står trots allt stadigt kvar på sin plats.
I barndomens vinterkvällar tändes den öppna spisen och vi satt i soffan, kollade på videos och åt hemmabakad pizza.
Det blev som ett eget tv-rum för mig och mina vänner.
Tavlan på väggen målade ma´s farbror Gideon.
Gideon målade och tecknade i hela sitt liv.
Bland annat ritade han husritningar till kommunen.
Funderar på om jag skulle ta över den och sätta upp den på någon ledig vägg i lyan.
I gillestugan är det ju ändå ingen som ser den.
Gideon som ung.
Jag fick en chock när jag för några år sedan hittade fotot i ma´s gamla fotoalbum.
På fotot påminner han mig om en kille jag känner.
Dessutom en av de vackraste jag någonsin vilat mina ögon på.
Men ett vackert yttre betyder inte alltid ett lika vackert inre.
Tyvärr.
Solen före bakslaget
Torsdag 16:16
Helgen har börjat.
Direkt efter jobbets 2,5 timmar cyklade jag till vackra Fia för en liten förmiddagsfika.
Hon bjöd på kaffe, kex och riskakor.
Efter en stund kom även Madde förbi och vi började kolla festliga youtube-klipp med bl a Idol.
En av våra absoluta favoriter är den nasala telefonsignalen.
Fran Fine ligger i lä.
Sidbyte
Jag har en fix idé som innebär att jag måste gå på vänster sida om den personen som är mitt sällskap då vi t ex går på stan eller promenerar eller gör vad som helst under gång.
Detta började för ca 12 år sen och sedan dess suttit stenfast i mig.
Går jag på fel sida om någon börjar det till slut att krypa i kroppen på mig, en obehagskänsla uppstår och jag får nästintill panik. Det är då jag byter sida. Snabbt och tyst. Det är då mitt sällskap efter några sekunder börjar titta sig omkring eftersom jag helt plötsligt har försvunnit ur synfältet.
Stort sett alla vänner vet om detta men det är så lätt att glömma och det gör dom oftast. När dom strax efter bytet och lite förvirring hittar mig på den rätta sidan kommer dom ihåg och förvirringen följs av ett ”Ja just det – den sidan ja”.
Jag vet faktiskt inte varför det känns såhär för mig men jag har en teori som för en gångs skull inte är vare sig långsökt eller galen.
När jag började jobba på Dafgårds gick jag till företagshälsan för en rutinmässig hälsokontroll. I undersökningen ingick dessutom hörseltest. Testet visade att jag har något nedsatt hörselfunktion på mitt vänsteröra.
Det kan vara så att jag vill/måste gå på rätt sida för att höra bättre. Eftersom fixheten startade några år innan min karriär på Dafgårds tog sin början kan jag kanske ändå börjat känna av hörselnedsattheten utan att vara medveten om det.
Det var ganska bra när detta kom till min kännedom för numera har jag något att skylla på samt en förklaring när folk tycker att jag blir för jobbig med alla sidbyten. Och en ganska godtagbar sådan med.
Vet inte om det är just detta det beror på men för mig känns det inte helt omöjligt.
———————————————————————————-
Detta kom jag på inatt när jag inte kunde sova.
Somnade strax efter kl 02:00 – då jag kollade på klockan senast.
Försov mig nästan till jobbet idag. Så skönt sov jag när jag väl somnat.
Nu är dagens och veckans sista arbetspass snart tillända och jag kan ta helg.
Detta ska firas med en kaffe på Fias balkong efter jobbslutet.
Inte mer nu
Det ska komma snö igen har jag hört.
Skulle vara skönt om snön kunde hålla sig borta nu fram till nästa vintersäsong.
Kommer inte ihåg vem som sa det till mig men jag hörde det så sent som idag.
Mina kängor står hos Fia. Dom har gjort det ett tag nu. Men hellre där än någon annanstans. Känns som jag ska plocka med dom hem imorgon efter fikat på hennes balkong.
Jag som är en vår- och höstmänniska längtar oerhört efter den riktiga våren.
Jag mår som bäst då. Innan sommarvärmen anländer.
Behind brown eyes
Jag lyckades slänga i en maskin tvätt i förmiddags.
Fördelen med att garderoben består till 95% av svarta kläder är att det går snabbt att tvätta.
En maskin och färdigt.
Annars kan det tyckas lite trist att inte variera sig mer.
Ma sa alltid till mig förr att det kändes jämt som om jag skulle på begravning när hon träffade mig.
Kanske sant men det går ändå inte komma ifrån hur praktiskt det är med mestadels svart.
Modeakuten
Jag vet inte riktigt vilket kategori jag hamnar under idag.
Jag känns mest som ett ihopplock liknande ett rop på hjälp.
Hittade ett par jeans längst in i garderoben som jag lyckades kränga på mig.
Resten är inte ens värt att ens notera.
Jag skyller allt på luggen.
—————————————————————————————————————–
Idag ska jag gömma mig bakom världens största solglasögon.
Det ska tjuvringas från Rikskriminalen
Micke: Schaaaarrrraaaaa hööörrrrruuuuu Schtina harru Scharrrraachs nummer ellle?
Sedan ringdes det till mig.
Mickes sällskap fattade ganska snabbt att jag blev irriterad för ganska snabbt efter att Micke börjat terrorisera mig tittade de på varandra och viskade: Jösses nu blev Sara arg.
Snabbtänkt sällskap.
Kusinbarnet Micke och jag på fest hösten 1999.
Det kommer
Vi började prata om midsommar igår.
Äsch – det är långt kvar sa Fia.
Ungefär tio veckor sa jag.
Helgen innan midsommar börjar min första delsemester. Jag delar upp för att ha lite skönt kvar i slutet av sommaren.
Sammanlagt kommer jag kunna se fram emot 35 dagars semester.
Jag längtar!
Koffeinkick
Efter dagens arbetspass tog jag mig en liten fikaturné på hemvägen.
Allt för att inte riskera somna så fort jag kommit innanför min ytterdörr.
Madde messade om box-träning på lördag. Då tog jag tillfället i akt att bjuda in mig själv på en kaffe.
Vi satt i 40 minuter på hennes balkong och kollade på någon skum dimma som rörde sig med vindens hastighet.
Efter Madde messade jag Fia och frågade om hon hade tid en stund med mig.
Javisst blev svaret.
På Fias balkong satt vi i ca en halvtimme och kollade på samma dimma, men en mer stillastående sådan.
————————————————————————————————————————————-
Jag är hyfsat pigg och ser fram emot helgen.
Veckans första arbetspass av två är nu avklarad och jag är fortfarande mer en hel levande än en levande död (med tanke på tröttheten då arbetsdagen började klockan 06:30 i morses).
Kaffe är bra.
Kodad inbjudan
Hämtade inbjudan till kommande Vår/Singelfesten idag.
Det förväntas dyka upp ca 50 partysugna människor.
Så länge jag slipper leka kan det bli riktigt skoj.
Jag hatar att leka töntiga lekar.
Måste jag leka – och jag är fullt allvarlig - då går jag hem.
Så mogen är jag.
Fast med det deltagarantalet känner jag mig ganska tryggad ändå.
Ett större bekymmer för tillfället är klädkoden.
Jag har inget snyggt grönt förutom ett par gröna örhängen som jag verkligen inte vill ha.
Men det kanske löser sig ändå.
Annars får jag köpa något på lördag då jag gör stan ihop med Ida.
Uppstart och nedstart
Det är en omöjlighet att plita ner mina tankar och funderingar när datorn lever sitt egna liv och stänger av sig själv när helst den känner för det.
Jag måste därför komma ihåg.
Konstigt att jag glömmer så lätt.
Det jag känner borde ju finnas kvar så mycket längre.
Jag kan formulera mig i timmar inom mig och när jag väl ska skriva av mig skiten och precis kommit igång dör min lilla vän och allt är som bortblåst.
Kanske är det frustrationen som tar överhanden och det finns ingen plats kvar till annat på min personliga hårddisk.
Gräver jag mer vet jag att allt finns kvar i ett externt minne.
Symboliskt sett.
Men nu orkar jag inte bråka mer med vare sig datorn eller mitt inre.
Återkommer igen när halva denna dag förflutit.
Existens
När jag inte har koll på klockan eller när jag inte kan googla på grund av att datorn dör i tid och otid är det Mejran som får bistå mig med sin oumbärliga hjälp.
Det händer titt som tätt att jag överbelastar min hjärna genom att tänka för mycket.
En vis man vid namn Rene´Descartes sa dock en gång för länge sen: Jag tänker, alltså finns jag.
Därför tänker jag fortsätta tänka.
Tack Mejran!
Från Ida
Igår kväll bjöd Ida mig på födelsedagsmat på Larssons.
Det blev någon smörgåsliknande sak med chili och räkor.
Det var trevligt.
Strax innan vi begav oss hann jag med att klämma lite på fadderbarnet Elias.
Han går nu och är väldigt söt (och duktig) när han tultar omkring i lägenheten med roliga miner på läpparna.
På lördag ska Ida och jag försöka gå en sväng på stan på förmiddagen.
Hon ska på kalas på kvällen och jag ska på singelfest så vi bägge behöver hitta något passande till dessa tillställningar.
Excellent start trots allt
Klockan är bara efter 08:00 och jag har redan fått tårta.
Tårta på sängen kan man säga.
Mums.
Nu blir det en kopp svart och tårta.
Venus och Mars
Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.
Till ex. förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet. När hon till sist säger jag känner inte för det. Jag sa VA?! Vad var det där?!. Så säger hon dom orden alla pojkvänner fasar att höra. Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man. Hon besvarade min frågande med att säga; kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet? När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.
Nästa dag tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick och shoppade i ett stort, stort onämnt shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken, så jag sade åt henne att vi tar alla. Tillåt mig säga….. Hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis. Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, det går bra älskling. Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist, jag tror att det är allt älskling, vi går och betalar.
Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, nej älskling, jag känner inte för det. Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat VA? Jag sade sedan älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna. Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, varför kan du inte älska mig som den jag är istället för dom saker jag köper åt dig? …….
Förmodligen kommer jag inte att ha sex ikväll heller..!
Att observera
Förut var jag en aningens irrterad över att min mobil inte fungerar fullt ut som andra normala mobiler.
En viss frustration över att inte kunna se varken inkomna, missade, mottagna eller ens uppringda nummer höll på att ta över mitt liv för en mycket kort period.
Men det var då.
Vad är det att uppröras över egentligen? På mitt mobilsvar finns tydliga instruktioner för hur man ska gå tillväga om man vill komma i kontakt med mig om jag inte skulle svara. Och följs inte dessa är det inget jag kan göra åt. Och inget jag kommer bli varse om heller. Det jag vet har jag inte ont av. Det jag inte vet att jag missar lider jag inte av direkt. Eftersom jag inte vet om det. Först tänkte jag ofta att jag nu kommer missa massa viktiga samtal. Som vad? Brad Pitt? Orlando Bloom? Kevin Bacon? Martin Rolinski? James Dean? Äsch – bortsett från att den sistnämnda är död sedan länge har dom andra inte ens mitt mobilnummer så…
Jag gillar min mobil mer och mer, och för varje dag mina mess går iväg funkar det helt klart lysande.
Vi längst fram
9:ans skolavaslutning.
För ett tag sedan fick jag en påminnelse om hur detta gick till på riktigt.
Carre letade fram en gammal vhs-inspelning från detta evenmang och det gick inte att förneka.
Jag visste att (Linda eller någon berättade detta för mig) att vår klass sjöng någon tråkig sång tillägnat våra lärare.
Det var kul att se Carre, Mr HH, Babsan, Matte, Bush och alla andra i C-klassen framföra sina artistnummer.
Det gick sådär att se vår klass.
Men våra lärares framträdande var närmare en katastrof än klass 9D.
Det känns skönt nu.
Eftersom jag redan på den gamla goda tiden inte förnekade mig något speciellt greppade jag först mikrofonen och fladdrade sedan med sånghäftet upp och ner under hela framträdandet. Jag kan slå vad om att jag inte ens sjöng. Och varför kunde jag inte låta Fia eller Johanna hålla mikrofonen istället eftersom jag uppenbarligen tyckte att det bara var ett nödvändigt ont.
Jag älskar min gammelrosa klänning iallafall.
Wake from your dreams
Inatt drömde jag att någon försökte ta Mejran ifrån mig.
Det skrämmer skiten ur mig.
Det och när människor inte förstår ett tydligt nej.
Spårande
I kvällens Wallander-film Täckmanteln på tv4 har en hund och dess ägare en indirekt personlig koppling till mig.
Jag kollar på alla Wallander-filmer jag har möjlighet att se.
Jag älskar Wallander.
Och ikväll blir det extra festligt.
I sin ordning
Mejran (08:53) : Grattis på födelsedagen! Hoppas den blir bra. Hade ni roligt igår? Kram!
Jeanette (10:36) : Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en trevlig dag och att du inte är alltför bakfull. Stora kramar!
Mr HH (10:41) : Grattiskramar från Ivan och Henrik i Madrid.
Maria (11:53) : Grattis, grattis på födelsedagen önskar vi i Filsbäck. Hoppas du mår bra och får en bra dag idag. Kram!
Ulli (12:43) : Grattis på födelsedagen, vännen min. Hoppas du får en fin dag med mycket kärlek och roliga presenter! Kramar!
Carre (13:35) : Ett stort grattis på din födelsedag. Hoppas att den är underbar. För det är du.
Lotta (14:56) : Hallo gumman! Är det idag du fyller år? Var det utgång igår? Kram!
Babsan (18:25) : Grattis på födelsedagen! Hoppas du haft en riktigt bra dag och att du inte varit alltför bakis. Hurra, hurra, hurra / Kram
Sanna (19:42) : Hurra hurra…hoppas du haft en bra dag. Kram
Fia (19:49) : Grattis på födelsedagen. Kram Kram
Geri (20:56) : Grattis grattis. Hoppas du får kul saker. Kramis.
——————————————————————————————————————————————
Andra hälsningar kommer även från Mia och Annelie.
Fröken Ur
Jag: Men du, är klockan 9 på timmen eller 10?
Mejran: 10:00
Jag: Tack.
Jobbigt med ändring av klockan när jag inte kommer ihåg om jag ändrat eller inte innan jag la mig efter krogen inatt.
Uppgång och fall – Ni bara finns där hela tiden
Denna blogg är en tillägnelse till mina underbara vänner! Till dom mest lojalaste, trognaste, omtänksammaste, ärligaste, roligaste – samt vackraste människorna jag någonsin träffat.
Jag skriver för att komma ihåg mitt liv. Och för att ta lärdom av mitt liv.
Den bästa skolan.
-
Senaste kommentarer
Anonymous on Sådant vi skrattade åt i … tjejen on Små ting förgyller min va… Mr HH on Den goda goda helgen blurrygirl on Skit ska skit ha Carre on Skit ska skit ha
