Svårt

Jag måste släppa en bit av mig själv, och det svider ända in i märgen. Känns som en del av min identitet kommer försvinna i samband med frigörandet. Samtidigt som jag hoppas på en utveckling i rätt riktning.

Vansinnigt hemlig

Tja, jag började rannsaka mig själv. Får en del tid över till sånt när jag jobbar.

Jag gick till botten med min livssituation, mina känslor och mina agerande. Jag har vänt totalt ut och in på mig själv, inför mig själv. Och jag gör det fortfarande varje dag. För varje dag som går känner jag mig starkare och förstår mig själv mer och mer. Det bästa är att jag har absolut ingenting att vara missnöjd med, i mitt liv. Jag har familj och vänner, tak över huvudet, egen inkomst, mat och fika när jag vill, hälsan i behåll – ja, vissa dagar känner jag mig t o m riktigt snygg…

Jag lär mig för varje dag, för varje andetag jag tar, även när jag sover

Omvärderingar

Förr inbillade jag mig att omvärderingar var detsamma som att förlora en bit av själv. Var jag tvungen att släppa på mina egna djupt rotade åsikter och principer trodde jag att jag förlorat något. Livets tävling kanske… och vad skulle det vara för tävling? Att tävla om livet? Bara vid dessa tankar skulle ju en varningsklocka börjat eka i mitt huvud. Men det gjorde det inte. Och det var ju synd. Därför höll jag på med dessa idiotiska ideer, som jag så duktigt och noga, präntat in i skallen. Inte ens där gjorde jag det halvdant. Typiskt. Jag vet bättre idag, och det tog tid. Jag har lärt mig.

Omvärdera handlar väl i grund och botten om att kunna se livet genom andras ögon. Att kunna förundras emellanåt. Att få dom där aha-upplevelserna. Och det måste få kännas skönt att kunna släppa på sig själv, luta tillbaka och bara vila. Vila från alla schablonmallar, som det finns i överflöd av i livet och samhället.

Istället för att förlora sig själv, kan man hitta bitar av sig själv man inte trodde existerade. Utgångsläget förändras och man får utvecklas som människa.

Istället för leva i en tråkig och enformig glasbubbla, vill jag ständigt utveckla mig själv och lära mig själv nya synsätt på olika livssituationer.

                                     

Allt har sin tid. Och den tiden kommer i sinom tid. Inget att stressa eller jaga upp sig för. Och inget är någonsin försent…

Till hemlig

Visst är det så. Att tanken kan vara början på något stort. Tanken ska inte ta över mig. Den ska vägleda, och hjälpa mig att hålla distansen på ett nytt och hälsosamt sätt. Utbyte genom att umgås med mina vänner och göra de saker jag vill och blir glad av. Varken mer eller mindre. Ägna mig åt viktiga saker, som betyder något. Kreativitet. Kvalitetstid. Varva ner. Andas. Känna livet strömma genom kroppen.

Allt kan bara bli bättre. Men inget händer om jag inte själv vill. Men allt blir till vad jag vill. Endast jag själv skapar mina demoner, ingen annan. Bara jag själv. Och bara jag kan förinta dom, ingen annan. Bara jag själv.

Ladies in black

Vad skulle jag göra utan Er?

Förmodligen inte så värst mycket…

Tack för att ni finns, M.K, J.K, M.L

Garderobsspöken

Kanske dags att växa upp en smula, lite till. Kanske dags att släppa alla demoner fria. Kanske dags att rannsaka på riktigt. Kanske dags att prioritera på ett moget sätt det som är viktigt nu och i framtiden. Kanske dags att öppna ögonen och titta med nya ögon. Med mina egna ögon. Kanske dags att släppa allt och hitta tillbaka till mig själv. En gång för alla…

*Focus the mind on the future, or you will lose yourself.

 Yesterday, today and tomorrow – 4ever*

Mer än väntat

Började lista upp de personer jag inte haft kontakt med på mycket länge. Först verkade det inte vara så många. Typ en, eller två. Men hjärnverksamheten satte igång att jobba för full maskin (för ovanlighetens skull) och siffran slutade på 9 st.

 Jösses, jag har verkligen glömt. Och jag skäms. Åtgärder: Försöka komma över skammen på något sätt. Undras om det går att kringgå, eller det kanske bara är jag som bryr mig. Isåfall är det ju inga problem. När jag kommit över skammen ska jag försöka komma över skammen att jag låtit min stolthet härja hej vilt. Ibland önskar jag att jag bara kunde hålla tyst, och vila hjärnan! Japp!

Tog iallafall en sväng till min sömmerska förut. Lämnade in ett par Fornarina-jeans, VB-jeans o ett par byxor. Åtgärder: Uppläggningar (jag är ju asiat med korta ben) och sy in midja och ben. Min sömmerska är en invandrerska och supertrevlig. Det är en fröjd att gå dit och bli nålad. Ska dessutom bli trevligt att kunna använda dessa byxor igen inom kort.

Passade även på att kolla in lite vårskor i skoaffären. Hittade ett par supernice skor från Vagabond. Tyvärr för stora (storlek 36), men jag är van. Men just dessa blev jag kär i, så lite hjärtekross har jag nu. Typiskt, jag som i vanliga fall ogillar köp av skor då jag tycker det är tråkigt. Men jag hittar kanske något lika fint i helgen i stora staden.

*Let the sunshine in…and Båstad….*

Födelsedagar

Pratade med en barndomsvän via msn förut. Osökt kom vi in på våra barndomsvänners födelsedagar, så det pysslade vi med ett tag. Att rabbla upp födelsedagar – 15 år efter 9:ans avslutning –  som etsat sig fast i vårt minne.

*Sjukt* sa min vän. Och då syftades det inte på någon magsjuka.