Inte alls skogstokigt ;)

Dagens lunch och fika intogs ute i skogen hemma hos söta Ulli. Jag tog bussen till Skara där hon hämtade upp mig. Hon bjöd på grekisk sallad tillsammans med hembakat nyttobröd. Underbart!

Det går alltid så fort när vi ses och det känns som jag glömmer massa på vägen som jag vill kolla med henne. Att blir det mycket att babbla om är nog för att det dröjer så länge mellan våra träffar. Vi ska försöka styra upp detta lite bättre i fortsättningen. Men ibland räcker inte tiden till, hur man än vill så funkar det inte.

Den försenade presenten överlämnades och den var uppskattad. Det var så länge jag var där nu så jag kom knappt ihåg vad jag köpt till henne. Valet föll på en liten näpen citat-bok av Oscar Wilde, köpt inne på Books etc. i London.

Inne på Books etc. satt kunder i skinnfotöljer med näsorna över affärens böcker och skolbarn låg på golvet med böcker utspridda runtomkring sig försjunkna i sagovärldarna. Underbart. Jag och Carola kunde gå därinne hur länge som helst. Och det gjorde vi också. I flera omgångar. Jag längtar tills bokhandlarna i Sverige blir likadana.

Ulli och jag ventilerade det mesta som hanns med på ca fyra timmar. Mestadels av tiden hade jag även en söt hundnos vilandes i mitt knä. Huvudorsaken till detta besök var nog att kakorna som jag tryckte i mig lockade även denna fyrbenta vän, fast vi säger ändå att det var för att han gillade mig. Jag vill gärna tro det.

Lagom till min buss avgång skjutsade Ulli mig till stationen och jag hoppas vi får ses snart, mycket snart igen. Innan Ulli-abstinensen ger sig tillkänna igen.

You´re what every man dreams of

27 december 2007 gjorde jag ett test huruvida vilken typ av flickvän jag är eller inte är.

—————————————————————————————————

Resultat: You´re what every man dreams of… eller hur.Bevisar ännu en gång att tester inte är ett dugg verklighetsförankrade.

Jag ljög mig inte ens igenom detta och ändå får jag resultatet som rubriken ovan.

Jag hoppas det är underförstått att jag är raka motsatsen. Jag ljuger aldrig. Inte ens för att dölja mina dåliga sidor.

 

I Londons parker sprang ekorrar överallt.

Jag tyckte de var söta.

Carola förfasades över dessa varelser och förklarade

för mig att de är skadedjur.

Attans.

Kort och gott

En mycket bra sammanfattning i korta drag om vår Englandsresa finns nu på Carolas sida. Klicka här!

En dag kommer jag tillbaka.

Tema

Vi upptäckte ganska omgående att vi bodde på en hotellgata i London.

Queensway?

Jag beundrade ”The Byron Hotel” varje gång vi traskade förbi.

Det blev ett antal gånger.

PPP

Pladaskt på Primark i London.

Dessa hemska naglar fick en expedit på fall i London, då vi shoppade på det gigantiska Primark.

Konversationen var hemsk och bara väldigt förvirrande. Expediten var förmodligen inte förvirrad först. Men med min uppsyn var det inte konstigt om han blev det. Han var söt iallafall och väldigt trevligt. Han frågade var jag kom ifrån. Sen ville han ha språkundervisning i svenska. Jag log mig igenom hela den s k konversationen och då klippte han även banden som höll ihop mina tre armband, för att jag skulle kunna använda dom på stört.

Innan jag gick hann han även komplimera mig för mina ”fina” naglar.

Det är inte bara jag som har konstig smak.

Underbar service i London

Detta tyckte vi var festligt värre. Det skulle underlätta en hel del för mig om detta även fanns i Lidköping. Är det för mycket begärt? Vad som helst för att få slippa nyfikna och äckligt hjälpsamma expiditer när jag står halvnaken i provhytten.

New Look

Debenhams

Boendet i London

Central Park Hotell var namnet på London-hotellet.

Klart godkänt, men alldeles för trist och frukosten var knappt godkänd.

Leeds ”The Met” passade mig bättre.

Toaletten var minimal, skitsnygg och modern.

Att duscha vart inga problem på detta hotell.

Godkväll London

Ovan: Gumman i nedre vänstra hörnet var en av de få som inte hade vett att hålla sig ur vägen när jag skulle fota. Hon ser till och med påklistrad ut.

Shoppingcentret ”Whiteleys” föll oss helt klart i smaken.

Barnens paradis på bild.

På engelskt vis

Lunch i London intogs på ”Spread Eagle”. Mysigt ställe med skitsnygg kille i baren. Mitt stora problem är, förutom språket i sig, att jag rodnar så lätt. Samt börjar svettas i samband med rodnandet. Det sistnämnda är riktigt riktigt jobbigt.

Trots stora kommunikationsproblem från min sida fick vi vår mat och älskade öl till slut.

Jag kan överdriva en aning, men det kändes inte så då.

Mer öl.

Jag var bara tvungen att testa en äkta engelsk fish and ships.

Carola valde annat med mycket sallad till. Dock höll hon sig till det friterade.

Precis som jag.

Den söta (och givetvis trevliga) killen i vänstra hörnet. 

Det bästa kort jag kunde åstadkomma.

You´ve got mail

Carola var duktig och ambitiös gällande hälsningar via snigelpost.

Tillsammans skickade vi kort till bl a Henrik.

Eftersom jag älskar rött var det mycket som passade mig bra i London.

Kvällens första i London

När vi anlände till London på måndagskvällen var vi törstiga och hungriga. Fast mest törstiga.

Vi siktade in oss på Pizza Hut. Snabbt och lätt. Inte så snabbt trots allt, men helt ok.

I väntan på maten fördrev vi tiden med några öl.

Vi blev mätta efter att vi tryckt i oss förrätten. Som vanligt alltså.

Pizzan satt fint i kistan. Precis som ölen. Det är svårt att tro men vi åt upp allt.

Vilken förvirring

Vi tog inga som helst onödiga risker i början när det gällde att korsa vägar. Speciellt inte i London.

Som gående person på hemmaplan är jag disträ och en fara för allmänheten. Som en cyklande person på hemmaplan är jag en STOR trafikfara. Jag är en sådan cyklist som alla bilister (även jag själv) vill stanna för att slå på käften. Vilken tur att vi inte cyklade i England.

Efter ett tag försvann aktsamheten och vi sket helt enkelt i röd och grön gubbe. Precis som hemma.

Vi gick mycket mot rött i slutet. Det gick galant.

Grön gubbe kom därför lite i skymundan. Förlåt.

Och detta funkade inte på mig.

Jag tittade alltid först åt fel håll och kollade texten först efter då vi höll på att bli överkörda.

Det skedde några gånger. Typ alltid.

Det funkade heller inte på Carola. Hon var lika förvirrad som jag.

Detta var det lättaste.

Här behövde vi inte tänka så mycket.

Att shoppa tröttar ut hjärnan enormt.

Detta sjöng Pernilla om

London i sig imponerade inte något nämnvärt på mig. Jag tyckte mest det var jobbigt med tunnelbanorna och storstadsstressen.

Det blev dock lite bättre när vi kom igång med shoppingen. Då blev jag disträ och höll fokus på det lilla extra att köpa till mig  själv och till andra utvalda.

Picadilly Cirkus var ändå något speciellt att se. Inte heller så överväldigande men ändå trevligt på något sätt.

Här hängde vi ett tag.

Enda gången kameran svek mig. Bland alla sjuhundra inställningar lyckades jag inte hitta den rätta.

På vår väg till Picadilly

London Tisdag 11 december 2007

Queensway – Bayswater road – Oxford street

Slutdestination var Piccadilly Circus. Vi traskade genom Kensington Gardens och Hyde Park.

Med vårväder i luften var det en underbar promenad.

Vi har också vatten i våra parker i Lidköping. För ett tag sen fick t ex Örthagsparken en ansiktslyftning.

Vattenhålet rustades upp till en ny damm.

Och nu ser änderna glada ut igen när dom vilar ut där.