Harmonica
Vi cyklade fram i snön igår.
Först till musikaffären och jag fick världens finaste munspel.
Sedan hängde jag med honom till studiefrämjandet. Där roade jag mig med att läsa Sklt medans han sysslade med sitt.
Sedan blev det en sedvanlig fika på 3B.
Fram tills jag skulle möta Ulli gick vi runt i affärer och kollade. Skoaffärer men hittade inga stövlar som passade mig. Kollade på objektiv inne på Expert och det kostade bara 29 000. Vi drog till replokalen för att kolla lite och sedan stack jag iväg för att möta Ulli.
Vi traskade till Larssons och vi satt och ventilerade i flera timmar. Mysigt. Det blev mycket relationsprat och jag försökte förklara hur jag tänker gällande mig och honom. Vet inte om jag lyckades så bra för efteråt kändes det mest som jag svammlat bort tiden. Som vanligt. Men så länge Ulli vill träffas är jag mycket nöjd. Som den levande kloka bok hon är.
På hemvägen fick jag sällskap av honom från viadukten. Han hade spenderat tid i replokalen och hade precis begett sig hemåt när jag cyklade förbi och upptäckte att hans cykel var borta. Jag har sovit lite skumt inatt och även inatt sov vi med öppen balkongdörr. Idag är snön borta. Och idag ska min frisyr trimmas.
Nygammal charm
Jag bara älskar 2009 års första köp.
Till och med så jag vill sjunga ut alla mina känslor.
En riktig läckerbit.
Fokus
Den som höll ställningarna bäst på festen hos Madde efter julhelgen var en av värdinnans två katter.
Han heter något på G och det kan vara så att han gillar väskor och dess långa smala innehåll. Det är då man kan bli tvungen att köpa en ny laddare till mobilen.
Redigering
Jag visade ett foto för honom efter stan igår. Han kom på något. Han startade photoshop och resultatet av fotot blev häpnadsväckande och lite kusligt.
Fast mest komiskt.
För de mest insatta kommer fotot att visas upp i sinom tid.
Nyårsstädning
Jossan visar hur man lättast städar upp envisa poppecorn innan de sista gästerna anlände på nyårsafton. Storbror Wille passade på att spela lite tv-spel och det gick bra så länge Jossan höll sig ur vägen framför tv-skärmen.
När jag visade korten för honom skrattade han gott.
Inte utan färg
Jag får titta på den här bilden när jag vill minnas hur han ser ut utan skägg och mustasch.
Jag och Geri
Geri och jag har skålat in det nya året och fridfullheten råder.
Inatt konstaterade han och jag att jag ser så mycket mer harmonisk och avslappnad ut nu för tiden.
Det är min frihet.
Titthål
Lördagens mest spännande kort.
Jeanette, Kajsa och Madde
Nästa gång jag träffar Jeanette ska jag fråga varför hon antastade Kajsa sådär…
With your dreams
Drömmen om en D90 är stark.
Han vill ha D90 och jag vill ta över hans D80 på heltid.
Lite rundare – mycket gladare
Geri ringde förut för att kolla om jag har haft vattenkoppor. Eftersom jag inte vet men tror vet jag inte nu hur jag ska göra imorgon då det är tänkt att jag ska dit och fika. Jossan och Wille har fått vattenkoppor och det vore väldigt förödande om jag skulle dra med mig något hem till honom så han blev sjuk innan Nyårsbalens spelning.
Känns bättre att vänta till efter Nyår.
Juldagen 2008
Så som jag gillar mig själv med käraste Geri vid min sida.
Hellre rund i ansiktet än långsmal och tio år äldre.
Jag förstår min ma mer och mer.
Genomresa
Bowlade med mina före detta kollegor igår kväll. Kvällens maskot blev Madde som även stod för förfest och efterfest.
Fina tjejerna Lotta, Malin och Sarah kom förbi en kort sväng för att säga Hej. De passade även på att gratulera mig personligen till giftermålet.
Där stod dom på andra sidan och såg snygga och coola ut. Tillsammans med kloten.
Geri ringde och ville bjuda hem mig till dom på lite mat. Typiskt att det krockade.
Änglalik
Cyklade iväg till Ulli igår kväll.
Hon bjöd på trevligt sällskap i sin nya lya som en gång var mitt spartanska hem.
Gratulationer från Ulli, Hanna och Ullis bor med vän till mig när jag klev innanför dörren.
Lite senare kom en halvchockad Mia och hon ville se kort såklart.
Fina Ulli i sitt mysiga kök. Nästa gång ska jag hänga kvar under hela kvällen.
Två goda blå
Det är en hemsk känsla som går genom kroppen då jag upptäcker barn med rakt igenom onda ögon.
Det känns som taget ur en film och ondskan personfierar barnet.
Men bl a Elias ögon däremot hör till godheten själv. Oavsett sinnesstämmning. Glad som ledsen som sur som arg. Ögonen strålar godhet rakt igenom. Alltid goda blå.
Jag blir ledsen när jag ser onda ögon hos oskyldiga barn. Barns oskyldighet får sig en törn för varje gång det sker.
Julens sötaste docka
Jossan inspekterade sin rosa prinsessväska med det underbara rosa Labellot.
En glad tjej som jag saknar väldigt mycket.
Nästa gång plockar jag nog med henne hem när jag lämnar.
På måndag ses vi igen.
Anden i asken
Chokladasken vi fick med oss hem från ma och pa.
Den blir till mig eftersom han endast äter 1/3 av en pralin. Sedan är han nöjd. Det är då jag finns vid hans sida extra mycket för att ta över resterna.
Gräddnougaten är min favorit. Och i nödfall funkar den vita pärlnougaten.
Han drog iväg vid lunchtid för repning och jag ska hoppa in i duschen nu för ikväll väntar fest tillsammans med Geri. Jag drar dit med ett litet paket, två flaskor rött, en flaska glögg och en flaska hemmagjord likör. Det sistnämnda ska bli kul…Jag längtar…
Den goda goda helgen
Vi är numera gifta och igår på självaste julafton fick jag upp ögonen för fotografering. Jag förstår en del nu gällande ISO, bländartid och vitbalans.
Efter julmaten gick vi ut på en promenad med kameran. Jag fick en genomgång och det mesta av informationen han delgav mig fastnade. Nu väntar jag på att han ska köpa en ny kamera så jag kan få ha hans ”gamla” på heltid. Det är hans plan iallafall.
Att det kunde vara så roligt att utesluta all automatik och tänka helt själv för att skjuta ett bra kort. Jag har aldrig förstått tjusningen med det innan. Och att se skillnaden mellan ett bra kort taget med automatik och ett bättre kort taget helt och hållet manuellt.
Innan julgröten åkte vi med ma och pa till Ledsjö Kyrka för att tända ljus. Det var kallt och halt ute.
När vi kom hem avslutade vi vår julafton med en film och blåbärsglöggen vi fick av Elias m familj i julhälsning.
Jag började snarka tidigt. Han tog av mig mina glasögon och strax efter somnade han med. För jag vaknade till och stängde av datorn.
Den bästa julen. Både paketfritt, stressfritt och hysterifritt.
Vår kärleksmodell
Jag: Godnatt min älskade vän. Jag hoppas du mår bra och tar hand om dig så ses vi imorgon. Puss och kram
Han: Godnatt mitt hjärta.
Vi hör till den sällsynta typen av älskande som knappt har kontakt med varandra då vi inte befinner oss i samma rum. Vi ringer knappt varandra längre. Då vi oftast inte finner någon anledning till det för pratar gör vi ändå då vi ses. Och messande sker vid väldigt få tillfällen. Även där av samma anledning som innan. Kanske verkar tråkigt men det är det inte och dessutom passar det oss som handen i handsken.
Men ibland sker det och det blir bara bra. Alltid.
20081223
Mina ögonbryn syns fastän jag inte har fyllt i dom ett skit och kortet är alldeles för mörkt.
Dags att kassera ögonbrynspennan för all framtid.
Och han, ja han syns ju knappt inte alls av naturliga orsaker.
Ida och Elias
Efter ett tag fick jag ordning på systemkameran – bort med raw och hyfsat rätt ISO.
Tacka vet jag min lilla digitalkamera.
Jag gillar inte raw, fine, normal eller basic eller vad det nu ska vara. Inte heller ISO står i hög kurs hos mig för jag kommer aldrig ihåg hur det ska vara.
Ska visa korten för Ida sen och få hennes utlåtande.
Lite jobb, och lite julhälsningar
Börjar jobba i eftermiddag och jobbar natten. Bra eftersom det är storhelg från klockan 18:00.
Fick en julhälsning från Elias farmor igår kväll. Sött.
Igår när Elias blev trött efter allt lekande la han sig på golvet i väntan på kvällsmaten och på att pappa Daniel skulle komma hem.
Innan jag cyklade hem överlämnade jag ett litet paket till Elias och jag fick tillbaka två paket.
Ida: Åh vad fint. Och vad stort.
Jag: Det ser större ut än vad det är.
Ida: Samma här.
Bubblande skoj
På juldagen fyller hjärtat Geri något år till som ska firas.
Eftersom han behöver repa varje dag innan nyår åker jag dit själv och myser tillsammans med familjen, god mat och dryck samt trevligt sällskap.
Jag längtar!
I min närhet
Staden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Den bara finns där och många av mina käraste vänner.
Det finns en trygghet.
Fylld av ärlighet och respekt.
Fylld av år som inte tar skada av lite avstånd, meningsskiljaktigheter och inställda möten.
Fylld av liv som jag och de andra tillsammans och var för sig bestämt riktning åt.
Det kan få vara lite dimmigt ibland, men ljuset lyser ändå starkast.
Årets nöt
Med lönekuvertet inför julen skickade kontoret med en liten gåva.
Jag vände och vred och tänkte länge och väl på vad det kunde tänkas vara.
Sedan gav jag upp och ringde kontoret för att få det rätta svaret.
Jag var inte den enda som undrade.
Katarina sa att jag var ungefär den 15:e i ordningen som ringde för detta ändamål.
När Katarina avslöjat användningsområdet för prylen var det ju så uppenbart att det var just så.
Och lite korkad kände jag mig.
Fast tänker jag på de 14 andra som ringt innan mig avtog korkhetskänslan några grader…
Godtagbar färdkost
Elias har såklart växt sen jag träffade han i somras.
Han är ett väldigt fint barn och dessutom linslus. Det tycker jag är kul.
Bulle finns där under plutmunnen och rundan på stan i snöfallet blev mysig.
Torgets småstjärnor
Den traditionella julbelysningen runt stadens torg.
Vackert så det förslår.
Min utsikt medans jag väntade på att han skulle slita sig från Bäckströms.
Sedan cyklade vi till kines-affären och köpte sjögräs.
Med en försmak av julfrid
Veckans fika hos Fia gick av stapeln idag klockan 11:00.
Jag tog med mig hennes pappas hemmagjorda kubbspel och ett kakfat jag inte använder längre.
På kakfatet la Fia pepparkakor och bryggaren skötte kaffet.
Lite senare anlände Madde med skolböckerna under armen.
Idolbild
Snyggingarna Fia och Mia med djup koncentration under bandets spelning på Majos 18 oktober – 08.
På första parkett.