Deckardrottningen och jag

Jag har börjat läsa Agatha Christies En dos stryknin.

Jag gillar Agatha. Nu var det länge sedan jag läste något av henne.

Mina två favoritböcker med henne är Tio små negerpojkar och Konstiga huset.

Ikväll läser jag Boye

Till en vän

På utbredda vingar i vidderna seglar örnen.

Luften är tunn, där han glider, och svår att andas.

I fjällvinterns ödsliga luft är han ensam vida.

Skymning och köld är hans följe – hans enda glädje

glädjen att känna sig flyga på starka vingar.

Så högt färdas du i de tommaste vinterhimlar,

tapper som örnen i kraft av en ljungeldsvilja.

Du avstod att sträva till lycka, du valde stigar

branta, som skrämmer oss veka.

Så blek du vandrar,

vandrar med snabba och späntsiga steg som vinden.

Min värld liknar din, och den liknar den ändå inte.

Skrattande dansar min stjärna bland stjärnegåtor.

Din järngråa glädje, den älskar jag långt ur fjärran.

Låt mig få gå vid din sida

och nå med blicken

in i din vintriga värld och din ljungeldsvilja!

 

Gömda land

Candide får vila lite till

Julklappen från Carre innehöll boken ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson. Trots att hon är bibliotekarie har hon ännu inte hunnit läsa den själv. Den har fått mycket ros. 

Jag ska börja läsa den direkt efter juldagen.

Böcker jag köper själv har jag stora svårigheter med att ens börja läsa. Och händer detta fullföljer jag sällan läsningen till sista bladet. Candide är ett lysande exempel på detta problem.

Förr läste jag alla böcker jag köpte och alla böcker jag fick. Men när jag kom in i min vita inredningsperiod gick det hela överstyr och böckerna jag köpte på mig då betydde till slut inget för mig. Intresset för böckernas egentliga betydelse svalnade tyvärr kraftigt. Jag har mycket att ta igen på dessa förlorade bokår. Förstår inte hur jag ska hinna.

Böcker jag får av andra börjar jag läsa. Förr eller senare. Och avslutar så även boken i en följd.

Självklart köpte även jag en bok till Carre. Innehållande en massa onödigt vetande. På skoj mest. Min humor skiljer sig lite från det som kallas ”normalt”.