Gott Nytt År

Me listing

2007 års…

Viktigaste resa: Besöket hos Mr HH strax efter nyår. Jag kom dit med en trasig själ. Vistelsen hos Bromma-vännen gjorde gott för själen och det var första steget till ett nytt tänkande. Även om det var lång väg kvar. Mr HH spelar en s t o r roll i mitt liv. Måtte det aldrig ändras.

Comeback nr 1: Mli. Söta och underbara Mli. Vi rensade upp skiten tillsammans och upptäckte att egentligen inget ändrats mellan oss. Vi är samma som alltid. Vi hörs fortfarande alldeles för sällan men runt hörnet finns vi alltid.

Comeback nr 2: Fia. Min underbart vackra, kloka, goda och roliga vän. Med Fia åter i mitt liv är nu mitt sociala nätverk komplett. Jag är komplett. Hon var den avgörande pusselbiten som fattades mig under en mycket lång tid.

Midsommar: Regnade bort i lilla slottet vid slutet av vägen. Utan skumpan i handen. Men i mycket mycket gott sällskap av fam Geri´s med vänner.

Sommar: Regnade bort fullständigt. Det var då jag investerade i stans dyraste regnställ. I grått med inslag av rosa 🙂

Mest varaktiga:  Fantastic Four. Som i vanlig ordning består vi alltid. Vi ses lite mer sällan. Vi pratar lite mer sällan. I våra hjärtan är vi alltid förenade.

Husköp nr 1: Babsan slog till och blev husägare strax innan sommaren. Coolt! sa jag och jag har fortfarande inte hälsat på.

Husköp nr 2: Fam Geri´s fick sitt bedårande slott till slut. Skål!

Husköp nr 3: Fam Mejran hittade till slut sitt smultronställe och slog givetvis till. Underbart!

Mest saknade: Den lilla vita iPoden jag en gång fick i 30-årspresent. Nu för tiden låser jag in alla presenter jag får i ett hemligt skåp med kodlås. Just in case.

Mest förvånande: Se ovan

Mest hatade: Allt som stavas t e k n o l o g i. Framförallt datorer, mobiltelefoner, tv-apparater och digitalboxar.

Upplevelse nr 1: Lena + Orup på Chinan i Stockholm. Tokshopping uteblev och Mr HH försökte dölja sin besvikelse.

Upplevelse nr 2: Ullaredsresa tillsammans med Ulli, Ullis mamma och vännina till sistnämnda. Jag kom sedan ihåg varför jag inte varit där på tio år. Ingen tokshopping där heller. Men mycket trevligt och med fika i bilen.

Upplevelse nr 3: Englandresan med Carola till Leeds och London, underbaaaaaaaara konserten med Shed Seven samt tokshopping som jag aldrig varit med om förut.

Festligaste: Paret GG´s bröllopsfest i början av sommaren. Vi kom, vi sågs, vi skumpade, vi åt, vi skålade, vi glittrade, vi skumpade mer, vi drack blåa drinkar och slog klackarna i taket til klockan 04:00 på morgonen därpå.

Mest underhållande: Ullis 30-årsfest i Spiltan. Superkul hela kvällen med god mat och vin. Guld värd.

Mest ärofyllda: Jag blev fadder till Idas och Daniels mirakel Elias. Cirkeln är sluten.

Hobby: Scrap. Med noll inspiration och i ett allmänt förvirrat tillstånd scrappade jag och Geri under en månads tid.

Dans: Linedance. Som Carina sa: Sara kan ju stegen iallafall. Snart är det dags igen.

Mest behövliga: Jobbet bjöd på en stresshanteringsutbildning. Fantastiskt. Jag skulle behöva gå på sådant en gång i veckan.

Käraste återförening: Johan och jag åkte till hundutställningen i Larv i början av maj. Där letade jag och Carro upp varandra. Vi hängde ett tag innan vi drog hemåt igen. Snart ses vi igen, i Götet.

Aha-upplevelse: Vännerna finns där. Hur hemsk jag än var fanns de fortfarande troget vid min sida. De förstod mina dåliga sidor. Att jag inte gjorde saker av ondo. De sållade agnarna från vetet på ett excellent sätt. Med dessa egenskaper består vi även i framtiden. Inte alla är berikade med dessa egenskaper. Släpp och gå vidare. Skrapa bort skiten från ytan och de viktigaste delarna finns kvar och ändras aldrig. Det är vänskap på djupet.

2008 kommer bli fantastiskt.

Mitt 2007

Första halvan av 2007 var hemsk. Fylld av destruktivitet i form av ångest i alla dess former, dåliga grubblerier, madrömmar, hjärtklapningar, okända gathörn och människor jag inte ville se eller träffa. Det var då jag minskade tio kilo i kroppsvikt.

Andra halvan av 2007 var underbar. Bearbetningsprocessen tog sin start 18 mars i form av bloggandet. Den tuffaste resan jag någonsin gjort och jag vill aldrig behöva vara med om det igen. Jag vill heller inte vara utan denna erfarenhet. I mitten av sommaren släppte demonerna taget om min själ för all framtid och lyckan kom över en natt. Där är jag kvar.

Jag älskar mitt liv. Jag älskar mig själv. Jag älskar mina vackra och kloka vänner. Jag älskar Mr HH.

The mexicans

Vilken superkväll. Geris mamma fixade tacofest för släkt och vänner. Underbart. Jag njöt i fulla drag. Sista gången på mycket länge innan jag kommer sätta tänderna i något liknande igen efter nyår.

Det blev mycket folk. Alla fick till slut sittplats. Jag satt på golvet vilket gick lysande.

Jag letade förut efter sånt jag ska äta efter nyår i affären. Lågprisaffärer kommer förmodligen inte fungera, så det blir att istället besöka stans dyraste Ica. Sortimentet är bättre. Det går aldrig att komma ifrån. Tyvärr.

Undrar om jag kanske t o m kommer kunna få lite vitare tänder genom avgiftningen. Hoppas det. Skulle vara kul. Inte nödvändigt. Men kul.

Det viktigaste är att jag kan få må bra inom mig igen. Känna att min kropp fungerar som den ska. Känna energin komma tillbaka. Just nu är energin obefintlig.

Innan det händer

Jag mår sämre och sämre. Det går utför. Det känns som det måste bli på det här sättet för att det ska bli bättre igen. Bättre än vad det någonsin har varit förut.

Jag räknar ner till nyårsafton och till avgiftningen. Mitt inre och mina inre organ är i uppror.

Jag förlänger mitt liv med detta.

Som en vän sa: År 2008 kommer bli det året jag tar kontrollen över mina känslor istället för tvärtom.

Jag följer. Jag gör det på mitt sätt. Förlänger mitt liv. Fullt ut.

Till slut hittade vi rätt

Den allra första cd-skivan jag köpte någonsin var sötnosen Jason Donovans ”Between the lines”. En alldeles bedårande liten historia där alla låtar verkar vara mer eller mindre klonade med varandra. Rakt igenom. Variation kanske inte var så viktigt när sångaren såg ut som han gjorde.

När jag blir alldeles för uttråkad lyssnar jag på Jason och minns hur lycklig jag var den där dagen 1990 då jag hittade den i skivaffären.

Ma gillade också Jason.

Speciellt Any dream will do.

Detta var inte slutet

Jag var aldrig något speciellt stort fan av Spice Girls.

Men ibland tyckte jag att dom faktiskt fick till det alldeles lysande.

Med både musik, text och video.

Som denna.

 

02:49

Hemkommen från barnvaktssittningen. Geri och Fredrik hade så trevligt på glöggkalaset så Fredrik gick hem kl 02:00 för att lösa av mig så jag kunde cykla hem.

Sex timmar svischade förbi snabbt utan att jag ens hann blinka. Blinka började jag göra först när John Blund kom förbi och linserna börja grumma sig. Jag hade utan vidare kunnat somna på soffan. Men jag har lite att fixa imorgon innan det är dags för tacofest på eftermiddagen. Med Geri´s släkt. Åter igen hemma hos Geri´s.

Mr HH messade uppskattande budskap under kvällen. Jag glodde på tv. Lite film. Lite Spice Girls och deras reunion. Jag ÄLSKAR ju reunions. Alla tänkbara sorter av reunions. T o m Spice Girls.

I slutet blev det lite värdelös tv-shop. Gamla minnen väcktes till liv från The golden years tillsammans med Babsan och grabbarna. Dom (grabbarna och Babsan) älskade att kolla tv-shop på nätterna efter krogen. Och annars med. Det gjorde inte jag.

Jag hör däremot till den skara människor som emellanåt nästan fäller en och annan nostalgitår.

————————————————————————————————–

Jag summerar ännu en underbar dag i mitt liv.

Umgänge hemma hos ma och pa. Mess med Carre. Fika med Fia. Inbjudan av Geris mamma till någon skumpafest i Stockholm. Fungerande barnvaktssittning. Massa fungerande dator. Massa fungerande Tv. Ett glas rött. Massa vatten. Och lite skruvar. Och några fina mess från Mr HH.

Skål! Och Massa Massa Kärlek.

Förmåner

Kvällens barnvaktsittning går som planerat. Jossan sover. Jag och Wille ritade och klippte papper med monstersaxarna innan det blev dags för tandborstning och nattning.

Carre: Hoppas det går bra med barnen ikväll.

Jag: Det borde bli en barnlek.

Carre: Eller så testar de dig till max.

Jag: Enligt planeringen ska Jossan sova och Wille titta på film innan läggning.

Carre: Du har lagt upp en plan alltså. Smart.

———————————————————————————————————–

Jag och Jossan hade en liten diskussion tidigare ikväll om huruvida hon skulle sova eller inte. Hon satt i sin säng och kollade storögt på mig när jag frågade diverse saker. Hon höll med om att hon borde sova. Hon höll med om att hennes föräldrar ville att hon skulle sova. Hon höll med om att det vore skönt att sova. När diskussionen var över stängde jag dörren. Och sedan blev det tyst.

Jag har en underbar kommunikation med barn.

Det bästa ikväll är att jag kan surfa runt och blogga lite extra innan det faller ur minnet. Familjen har nämligen, till skillnad från mig, en fungerande dator som inte lägger av i tid och otid. Underbart.

Snart kastar jag ut datorn genom fönstret hemma, med modem och laddare och hela skiten. Ska bli skönt när datorn blir fixad.

Året då modet kom tillbaka

Kvällen då det skulle firas att vi äntligen var klara med grundskolan efter tio år var en härlig varm försommarkväll.

Vi åt god mat och underhöll varandra på hög nivå i Fornängskolans aula. Det var en mycket trevlig kväll och något dumt lyckades jag säkert åstadkomma redan då. Fast det finns inte kvar i minnet.

Fia höll sin pojkvän Kim i ett stadigt grepp heeela kvällen.

Vi alla undrade om inte Ida och Niklas ändå var ihop fast dom hävdade motsatsen. Idag är dom gifta sen hundra år tillbaka och har två underbara barn.

Ida J kunde inte närvara denna kväll för hon hade redan påbörjat sitt sommarjobb på Eksjö camping.

Jag spanade efter Johan och Alex hela kvällen. Och hängde med Johanna och Malin. Tesan var säkert med på ett hörn med.

Inför denna kväll hade vi glott igenom Ellos och Josefssons postorderkataloger tills ögonen blödde på oss. Modet gjorde en bakåtsväng och det var början på det som sedan skulle fortsätta.

Bakåt. Framåt. Bakåt. Framåt.

Det snyggaste kortet jag fotade med min kassa kamera denna kväll.

Bakgrunden ser ut som en duk och de snygga brudarna är Linda, Cissi och Pia.

Själv gick jag omkring i en vit tunika, blommiga cykelbyxor, vita tubsockar och joggingskor. Det är så jag blir mörkrädd.

En vit ruta igen

• Plats: Granvik
• Orsak: Lägerskola
• År: 1988
• Årskurs: Klass 5

På bild: Tesan, Sis Jo, Carola (mitt framtida resesällskap till England), Babsan samt en vit ruta jag idag inte vill kännas vid.

Det är märkligt hur alla är sig lika trots alla år som gått.

Jag önskar att min permanent i åttonde klass blev som Carolas på bilden.

Det är för sjutton korkskruvar.

Men man kan ju som bekant inte få allt.

Vi måste alltid minnas

Klassresa. Lägerskola. Klass 5. År 1988

Mr HH, Cissi och Malin njuter av bussfärden.

Vi älskade att åka buss.

Speciellt vi som var bussbarn och varje dag fick åka kullen runt två gånger om dagen för att komma till skolan och hem.

Mr HH, stilig redan då såklart.

Högt och lågt

Juldagskvällen hos Geri´s.

Tillsammans med en bolero vars paljetter ger sig av en efter en.

Handtvätt rekommenderas starkt.

Jag sitter där plats finns. Och där jag blir placerad.

Jag är anpassningsbar.

Mer än katten Marylin (Marilyn?).

Men så löpte katten och hon är därmed ursäktad.

Kl 02:00 begav vi oss alla hemåt.

Lite gott slitna och trötta. Och glada.

Andra äventyr väntar runt hörnet.

Juldagmys

Även vår allas Lotta gjorde oss sällskap under juldagskvällen. Trevligt, trevligt.

Tiden förflöt snabbt, som alltid i trevligt sällskap. Music-quiz hann vi med och några glas rött hit och dit.

I gott sällskap finns det alltid små glädjeämnen att ta vara på.

Årets jultjejer på det allra bästa julhumöret.

Jag blev sjukt avundsjuk på Lottas snygga top och Geri var en stjärna som vanligt.

Love is in the air on xmasday

2007 års allra käraste Juldagspar. Vackert så det förslår dessutom.

Cheers!

Min underbart vackra och goda vän Fia med sin kära Fredrik.

Sedan kunde jag inte välja mellan alla hundra pussbilder mellan de tu.

Vi var alla glada för att de ville göra oss den äran att komma förbi en stund på hemvägen.

Och fint folk kommer alltid sent. Det vet ju alla.

Juldagsbarn x 3

Juldagen firades hemma hos fam Geri, efter den sedvanliga lutfisken hemma hos ma och pa. Julklappar till barnen delades ut och även till kusse och Geri.

Underbara Geri är juldagsbarn.

Jag köpte ett armband till henne på Dottan i London.

Hon älskade det.

Åter igen har jag lyckats.

Brandbilen Wille fick av mig var alldeles för avancerad både för mig och Wille.

Fredrik ryckte in och förklarade ett och annat för oss.

Fullständig harmoni rådde i hela minislottet.

Uppdrag brandbil i bakgrunden medans Wille agerar trött modell.

After all I´m a Lady

Jag går min egna väg. Jag ställer inte upp på livets schabloner. Jag gillar att överraska (även om det inte blir så ofta), tycker om att ibland bli sådär otäckt oförutsägbar. I vanliga fall är jag ganska trist förutsägbar, men så är det en trygghet också. För mig och för min omgivning.

Jag avgudar det djupa livet. Jag lär mig av det varje dag och jag vill aldrig vara utan det. Mina livskrav är ytterst små. Men de gör min dag. Det lilla är underskattat. Den valda ensamheten är underbar…inte alla kan välja. Jag kan och det är jag ytterst tacksam över.

Jag avgudar mina vänner. I´m a lady, and they are my team.

Fredag 15 juni 2007

Den som vill vara fin får slutligen kapa hela håret

I åttonde klass permanentade jag mig. Vilket jag snabbt ångrade. Jag borde lärt mig från permanenthistorien i fjärde klass då jag såg ut som en tant i skallen vid slutresultatet.

Någon liknande panik, som jag fick då när jag såg resultatet, har jag aldrig upplevt igen. Hur otroligt det än låter. Det tog lång tid för mig att vänja mig vid eländet. Och förmodligen ännu längre tid för mina klaskamrater. Minns dom inte detta är det ett perfekt exempel på människans fantastiska förmåga att förtränga hemskheter.

I åttonde klass skulle det ske igen. Denna gång såg jag ut som en pudel. Jag löste problemet smidigt genom att använda krustången för att d r a ut permanenten ur mitt stackars hår – dagligen.

Efter mer än ett års dragande hit och dit gick det till slut av. Det var väl mer eller mindre väntat på något sätt. Men på den tiden var jag mer fåfäng än nu. Sant.

Kortet är taget strax innan 9:ans avslutning och håret är på sin sista refräng.

Lite mer dragande över den sommaren och vid följande frisörbesök kapades mitt hår jämns med öronsnibbarna. Det var det enda för att rädda skiten. Och jag bannade mig själv i ett år efter.

Det var efter detta som man uppfann plattången.

Fredagsrapport

Jag sov länge. För länge. Orsaken till detta var en sömnlös natt då grubbleriet dominerade under större delen av nattens timmar. Jag somnade för sent och dagens arbetspass gick i stöpet.

Kollade på film, städade, hämtade cykeln hos fam Geri samt blev bjuden på en snabbkaffe.

Kvällen hade jag tänkt att ägna åt utrensning i kassa datorn. Planerna tog en snabb vändning då Geri ringde under tidigare senare kvällens timmar och bjöd in mig på lite kvällsmat.

Mums sa jag och cyklade bort i regn och blåst. Kvällen spenderades med mycket god mat, ett glas rött och Wallander. Som i vanlig ordning avslutades kvällen med lite music-quiz.

Vem som vann låter jag vara osagt. Jag är iallafall väldigt inkörd på enbart britpop/indie/alternative. Men t o m där misslyckas jag emellanåt. Det blir mitt fall till slut.

Nu väntar Nyår.

På begäran

Fortsättning på Glada minnen.

Underbara Mr HH & Company som ”The Beatles”.

She loves me eller något liknande.

Det enda som irriterade mig denna fantastiska afton var just det stora vita huvudet mitt framför mig. Det förstörde alla kort jag tog. Vartenda ett. Jag skulle helt enkelt bytt plats med grabben framför. Andreas är hans namn. Men jag var ganska fjantig på den tiden. Nu är jag fjantig samt att jag tror mig vara tuffare än vad jag egentligen är. Vet inte vilket som är värst.

Då eller nu.

Linda påminde mig om vår klass framträdande och nu känns det bara pinsamt. Just för att jag nu kommer ihåg hur pinsamt det var. Men det kanske var någon stackars sate som uppskattade skiten ändå.

Kass dator, snabba noteringar

Jag läser på inför avgiftningen som snart ska ta sin början.

Jag är kass i hjärnan och världens sämsta dator sitter givetvis jag med.

Små händer växte sig stora.

Stora, starka varma händer.

Jag fryser för att jag är varm.

Fina kloka ord från de underbara.

Håller kvar mig.

Ett ögonblick och allt är förbi.

Ögon talar sitt eget språk.

Jag faller och jag kan inte simma.

Jag drunknar.

Jag minns.

Krama mig länge.

Släpp mig aldrig.

Håll kvar och glöm aldrig.

Jag är din vän.

Den annorlunda skolan

1988-05-30 drog vi i klass 5C & 5D på lägerskola i Granvik.

Jocke, Tesan, Ciss, Lula, Ida, Jojjo, Malin, Andreas – i bakgrunden Linda i rosa jacka och ljuslila kjol.

Måndag 30.5

• 0730 Avfärd från busshållsplatsen Västerby
• 0915 F7 platta 6
• 1200 Avresa från Varberget
• 1400 Besök Karlsborgs fästing
• 1700 Middag och restaurant Granvik
• 1730 Inkvartering
• 1830 Dagbok
• 2000 Lägerbål
• 2300 TAPITO
• 2400 Absolut tystnad

Tisdag 31.5

• 0700 REVELJ/ tvättning, städning
• 0800 Frukost – iordningställandet av mellanmål, sovlaget ordnar
• 0900 Grupparbeten
• 1700 Middag
• 1730 Dagbok i grupp
• 2000 Lägerbål
• 2300 TAPITO
• 2400 Absolut tystnad

Carola, Tesan, Anna och Sis Jo

Lag 1: Lula, Mr HH, Malin, Cissi, Bettan, Ulle, Jojjo, Markus, Helena, Tobbe, Björn, Ida, Jocke mfl

Lag 2: Pia, Babsan, Tesan, Carola, Terre, Toftgren, Matte, Öhlund, Rikard, Andreas, Carl, Linda, Malin A,  mfl

Onsdag 1.6

• 0700 REVELJ/ tvättning, städning
• 0800 Frukost – iordningställande av mellanmål / sovlaget / packning
• 0930 Avresa till Tivedens Nationalpark
• 1600 Hemkomst till Västerbyskolan

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

Detta kalas kostade varje elev 450 kr. Taket för fickpengar att ta med hemifrån var satt till 100 kronor.

För skojs skull

Lidköping vs Leeds…

Självklart är Leeds fortfarande så mycket mer nära Blurry än vad Lidköping någonsin varit.

Jag tror att jag innerst inne är en liten britpop-tjej egentligen.

Snacka om att ha hamnat helt fel i livet då.

Taking sides with my enemy

Is it something ritual

I´m caught in, can´t break the spell?

Is it moving in my body

Is it biological?

I gotta hand it to you

You´ve got one heart ten times divided.

Did youcut yourself in pieces

To get them all inside?

————————————————————————————————————————

I can´t talk can´t think can´t sleep

And nothing´s jumping fences,

I only count what I cannot keep.

I lick my wounds,

I chase my instinct like a cat.

I don´t know how I got so good

Or why my heart´s a trap….

Heather Nova

Smärtfylld och vacker

”Om jag talar änglars språk men saknar kärlek,

är jag bara ekande brons”

Få filmer berör mig så som Kieslowskis filmer.

Idag har jag njutit av den första filmen som bygger på trikolorens färger.

Frihet – Den blå filmen.

 

I´m like so many others

Jag är hänförd.

Igen.

Jag glömmer lika snabbt som det kom över mig.

Tills jag drabbas igen.

Jag sluter cirkeln om och om igen.

Är det vuxet?

Slutligen

Med ryggen vänd mot mig hörde jag hur du skrattade.

Jag fick dig att skratta.

Vart är världen på väg egentligen? Mot sin undergång?

Dolt

Det är inte ofta jag, ma och pa skrattar samtidigt, åt samma saker. Händer typ aldrig.

Det är jag och pa som skrattar tillsammans åt fjantiga poänglösa saker. Det händer varje gång vi ses. Det är konstaterat sen innan att jag fått min mycket dåliga humor ifrån pa. Pa är född 1924.

Idag hände det dock något högst ovanligt i Göttorp-by.

Jag visade kort från England.

Och ovan kort fick både ma och pa att le brett. Samtidigt.

Ma: Ha ha, vad dumt

Pa: Ha ha ha…

Jag: Kul va.

Pa: Vad är detta? Toaletter?

Jag: Omklädningsrum, kvinnornas.

Pa: Vad står det på männens då?

Jag: Men´s fitting rooms.

Detta var det som roade mig mest i England. Förutom konserten. Jag misstänker att detta gjorde både ma och pa´s juldagskväll.

Om jag såg en stjärna falla, om jag såg en stjärna tändas

Om jag börjar prata nu måste jag avsluta det. Jag kan inte lämna något åt slumpen och jag får inte ens tänka tanken. Öppna mig själv och lyssna på mig själv. Prata med mig och förlita på mig att jag alltid kommer finnas där för dig. Jag kommer aldrig lämna. Det har inte hänt förut och det kommer aldrig någonsin hända.

Jag lämnade aldrig.

Om jag öppnar mig nu måste jag gräva djupare än någonsin. Jag måste leta djupt i mitt inre i de mörkaste av själar och se samband. Jag måste förstå att jag inte kan fly från det som var för evigheters evigheter sen. Jag måste förstå att jag inte längre blir straffad.

Jag vill prata med dig. Jag vill lära känna mig själv i din närhet. Jag vill att du ska se den jag är under skalet och förstå det oskyldiga och jakten på evig lycka.

Evig lycka i form av inre frid och hamoni.

Skulle du kunna ge mig din hand. Leda mig rätt när jag fumlar i mörker. Ta ner mig på jorden när jag driver för hårt och snabbt. Mina dåliga sidor blir än sämre i dåligt sällskap.

I gott sällskap vänder det till något nytänkande och utvecklande.

Jag vill vara där med Dig.

Candide får vila lite till

Julklappen från Carre innehöll boken ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson. Trots att hon är bibliotekarie har hon ännu inte hunnit läsa den själv. Den har fått mycket ros. 

Jag ska börja läsa den direkt efter juldagen.

Böcker jag köper själv har jag stora svårigheter med att ens börja läsa. Och händer detta fullföljer jag sällan läsningen till sista bladet. Candide är ett lysande exempel på detta problem.

Förr läste jag alla böcker jag köpte och alla böcker jag fick. Men när jag kom in i min vita inredningsperiod gick det hela överstyr och böckerna jag köpte på mig då betydde till slut inget för mig. Intresset för böckernas egentliga betydelse svalnade tyvärr kraftigt. Jag har mycket att ta igen på dessa förlorade bokår. Förstår inte hur jag ska hinna.

Böcker jag får av andra börjar jag läsa. Förr eller senare. Och avslutar så även boken i en följd.

Självklart köpte även jag en bok till Carre. Innehållande en massa onödigt vetande. På skoj mest. Min humor skiljer sig lite från det som kallas ”normalt”.