Det vänliga oväntade

Julens mest överraskande julhälsning kom ifrån Diego med familj.

På vägen hem från ma och pa igår läste jag av mobilen och inkommande mess.

Messet från Diego och hans familj hälsade en God Jul till oss båda vid namn. Inget massmess där inte.

På lördag ska vi rulla klot tillsammmans – jag, Diego, Jeanette, Madde, Cajsa, Erik, Kalle….och kanske någon mer. Sköna Madde står för förfest – iallafall för mig och Jeanette.

I sin ordning

Mejran (08:53) : Grattis på födelsedagen! Hoppas den blir bra. Hade ni roligt igår? Kram!

Jeanette (10:36) : Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en trevlig dag och att du inte är alltför bakfull. Stora kramar!

Mr HH (10:41) : Grattiskramar från Ivan och Henrik i Madrid.

Maria (11:53) : Grattis, grattis på födelsedagen önskar vi i Filsbäck. Hoppas du mår bra och får en bra dag idag. Kram!

Ulli (12:43) : Grattis på födelsedagen, vännen min. Hoppas du får en fin dag med mycket kärlek och roliga presenter! Kramar!

Carre (13:35) : Ett stort grattis på din födelsedag. Hoppas att den är underbar. För det är du.

Lotta (14:56) : Hallo gumman! Är det idag du fyller år? Var det utgång igår? Kram!

Babsan (18:25) : Grattis på födelsedagen! Hoppas du haft en riktigt bra dag och att du inte varit alltför bakis. Hurra, hurra, hurra / Kram

Sanna (19:42) : Hurra hurra…hoppas du haft en bra dag. Kram

Fia (19:49) : Grattis på födelsedagen. Kram Kram

Geri (20:56) : Grattis grattis. Hoppas du får kul saker. Kramis.

——————————————————————————————————————————————

Andra hälsningar kommer även från Mia och Annelie.

Kors i taket

2008-03-15,  08:18 OnOff

HEJ! DIN SERVICE Ä’R KLAR FÄ-R AVHÄ’MTNING HOS ONOFF: LIDKÄ-PING, GLÄ-M EJ TA MED DIN SERVICE-ANMÄ’LAN

Vilket underbart mess att få en lördag.

Underbara hälsningar från hemmavid

Mejran föreslog i sitt mess att jag skulle testa att fria till Rick.

Ulli föreslog några veckor innan att jag skulle dröja kvar efter konsertens slut.

Eller jag drog den slutsatsen själv efter att hon berättat om Blur-konserten i Göteborg.

Fina ideér från fina vänner.

Tyvärr sprang jag inte på han efter konserten, som jag ju ändå planerat så noga innan.

Någon tappad sko hände mig inte heller.

Missad uppdatering

Ett missat samtal när jag vaknade i Leeds på söndagen.

När jag fick tid över messade jag en snabb förklaring.

Hoppas han blev glad.

Lucky Star on Lifton Place – University Of Leeds

Söndag 9 dec 2007 Leeds

Inför den efterlängtade konserten med Shed Seven var vi lite osäkra på var University Of Leeds egentligen låg. Adresserna stämde inte riktigt överens med vad vi tyckte att det skulle ligga. Det är då man nyttjar den underbara tjänsten taxi. Vi kom fram smidigt utan några som helst otrevligheter. Vi hann t o m ta några öl på puben Eldon som låg runt några hörn. Bartendern var söt (och trevlig), därför togs det inga kort inne på baren där objektet var.

 

Vi traskade tillbaka i lagom tid. Jag blev nervös när jag såg folksamlingen inne i hallen. Vi köpte mer öl för att fördriva tiden på ett bra sätt. Min planering att kunna stå längst fram i mitten tycktes bli mer och mer avlägset. Jag kunde inte heller åka hem lika lätt denna gång ifall min plan skulle gå i stöpet.

Så sa jag nämligen till Babsan när vi skulle se Blur på Kåren i Göteborg för hundra år sen. “Får jag inte stå längst fram i mitten åker jag hem” hotade jag med. “Jaha du” sa Babsan. Jag armbågade mig fram som en idiot och visst hamnade jag till sist där jag tänkt mig. Och jag stod som fastgjuten i golvet under hela konserten. Men det var ju då. För hundra [läs: 13] år sen.

Tanken på att jag verkade få nöja mig med en B- eller t o m C-plats sved rejält.

Men så hände tydligen något. Mirakel tror jag det kallas i folkmun.

Jag drog mig bort från Carre och minuten efter messade jag följande till henne:

Jag: Jag är nästan ända fram nu, men jag hittar inte mitt lypsyl. Ha ljudet på på mobilen ifall vi måste ringa varandra.

Jag: Och vibrator.

Jag: Hittade lypsylet. Jag har en skitbra plats. Är det ok med dig?

Jag: Bra. Jag är snart i sjunde himlen. Måste köpa t-shirt sen.

(Jag hamnade längst fram i mitten. Som planerat. Ibland är jag bäst helt enkelt.)

När konserten var över smög tomheten in i mitt hjärta. Vad händer nu då? Vad ska jag göra nu? Hem till Sverige igen? Jag har längtat och jag älskar Shed Seven. Jag älskar Leeds. För att dämpa min sorg tog vi taxi tillbaka till Leeds centralstation där vi besökte det hederliga McDonalds. Fast egentligen skulle vi nog gått ut och druckit mer öl. Men nu blev det Big Mac och dricka. Vi somnade gott med ömma fötter och tinnitustjut i öronen.

 Det tål att sägas igen: Jag Ä L S K A R Shed Seven och Leeds!!!

Drömmen slog till sist in och slutade tyvärr också.

Mycket vill ha mer och detta kan jag aldrig bli mättad av.

Morgonstund har guld i mund

 Det pep till i mobilen tidigt i morse…

Geri 05:00: Jag är ute och går nu.

Jag 05:08: Ha ha, härligt tjejen. Jag tänkte lägga mig tidigt ikväll.

———————————————————————————

Jag 08:44: Jag var tydligen såpass vaken ändå så jag klarade av att svara på ditt mess i ottan.

Jag ska börja göra mitt yttersta för att bidra till en bättre miljö

Nu har jag gjort MASSA research. På allvar alltså.

Vitaminkick

Mejrans språk är mycket målande emellanåt.

Oftast.

Alltid.

Dagen detta mess damp ner i inkorgen var till en början en mycket förvirrad och mörk dag.

Den förvandlades sedan istället till en förvirrad och mycket ljus dag.

Och som sagt; Jag ÄLSKAR det underförstådda.

Ett ego som växer

Jag kommer inte alls ihåg vad jag svarade.
Jag vet inte ens om jag svarade.

Och egentligen spelar det ingen roll.
Det bara finns där ändå.
Förintande.

Uppenbart

Jag sysslade med mycket konstigt under gårkvällens partajj.

Skickade konstiga mess.

Ringde konstiga samtal.

Pratade om konstiga saker.

Frågade okända på krogen om konstiga saker.

En bra kväll. Men konstig. Men mest bra givetvis.

Jag ser tecken i allt. Här finns ett t y d l i g t tecken som får mig att tänka om.

Åter igen. Så uppenbart. Mitt framför ögonen. Efter detta mess kulminerade skiten. Som en bomb. Patetiskt.

Someone saved my life

Jag är en tuff tjej. Ibland lite för tuff för mitt eget bästa. På min väg hem från krogen inatt korsade en kille min väg. Jag gjorde misstaget att kolla han i ögonen. Han lyfte på hatten och hälsade på mig. I samma sekund som jag nickade mot han hade jag begått mitt andra misstag inom loppet av två sekunder. Detta resulterade i att han och hans kompisgäng började gå efter mig. Jag ökade takten på stegen. De ökade takten på stegen. Orden haglade efter mig. Vänliga och hotfulla om vartannat. Gatan var öde.

Obehaget tog överhanden. Och rädslan. Och paniken.

I panik sändes ett mess iväg.

Jag såg för mitt inre hur gänget till slut hann upp mig för att sedan förgripa sig på mig och sedan sätta in dödsstöten i mitt hjärta.

Om det händer en 16-årig kille på Kungsholmen i Stockholm, varför skulle det då inte kunna hända mig lika gärna. Det är dags att tänka om i detta råa och kalla samhälle. Det är dags att se verkligheten som den är och att vi inte är osårbara längre.

Som vanligt kom jag hem oskadd. Detta firade jag genom att koka pasta. Mobilen ringde. Ett mobilsamtal där gesten sa mer än själva samtalet. Att stå för det man säger och hålla det man lovar. Många pluspoäng. Även om allt annat uteblir.

Funderar på att börja åka taxi hem från krogen hädanefter.

Jag litar inte på okända människors vänlighet.

Speciellt inte när det handlar om gäng.

Men inte heller på enskilda individer.

Jag litar inte heller på min egen styrka och tuffhet.

Genom ord, tankar, handlingar och mess

Mess som dessa blir mitt stora stöd i min misstro

gällande min egna förmåga som en god vän.

För några sekunder kan jag verkligen ta till

mig att att jag är uppskattad.

 

Jag vet att jag går i den bästa skolan.

Glömd

En underbar hälsning som Amanda skickade mig

på detta årets midsommar.

Just förut slog det mig att det var just skumpan som fattades. Så det får bli till juldagen istället. Eller till någon framtida inflyttningsfest. Jag vet iallafall vilken skumpa och jag ska inköpa den redan på semestern. Så den hinner kylas. Just in case.

Saknad

Ska ju baka nu egentligen. Skulle påbörjat detta för länge sen, typ vid hemkomsten från jobbet. Men det sket sig. Hetsade Babsan att bli medlem på det finaste, så nu är vi vänner även där. Ha ha ha.

Och mitt i allt lös det till i mobilen. Jag såg i ögonvrån. Jag är skadad och har därför mobilen konstant på ljudlöst. Varför? Fråga mig inte för jag vet inte.

Personen som lös till i mobilen var ingen mindre än Amanda, som slutade på jobbet strax innan april tog sin början.

Åååhhhh, ska träffa henne på måndag för lite fika i hennes mysiga garden . Och regnar det (vilket det förmodligen kommer göra) flyttar vi bara in oss in i hennes mysiga hus .

Värmande

Fick ett uppmuntrande mess igår kväll av f.d kollegan Amanda.

Uppmuntrande ur två olika synvinklar

Hon skriver från hjärtat, och på ett roligt sätt.

Messet räddade en del av min miserabla sjuk-kväll.

Kreativa Amanda, så komisk emellanåt – och inte alls sådär humorbefriad…