Dock inga vackra damer men annat gottigott
Bilder på vackra damer från förra helgens vinkväll efterlystes av Mr HH.
Dessvärre fick Carre, Sanna och Madde stå tillbaka för det gudomligt underbart goda godiset som Carre hade köpt inne hos Amalia-Mia på vägen till mig.
Hur skulle jag någonsin kunna låta bli.
Sockersött godis som visade sig smaka som det såg ut.
I övrigt var kvällen fantastiskt trevlig. Som alltid.
Vi jiddrade som vanligt om det mesta mellan himmel och jord och jag drog några typiska Sara-historier. Sådana som bevisar att jag kanske ibland inte är alldeles riktig genomtänkt i vare sig mitt agerande eller tänkande.
Men alla är så vana nu för tiden så det är ingen som höjer på ögonbrynen längre. Isåfall gör dom det i smyg. Å andra sidan skrattar alla (de som känner mig) med (eller åt) mig så jag roar kungligt och det är inte illa för någon som mig som har en oerhört torr och sarkastisk humor.
Men det ligger många många års praktik bakom detta. Bland annat på exet. Och det vet vi ju alla hur den sagan slutade.
Stackars hans eventuella efterträdare.
Ghostbuster
Vägen upp till Bonde-söker-fru-Mickes och mina föräldras by kantas av en stor gammal ladugård. Trots alla år på nacken tycker jag ändå att den är i ganska hyfsat skick.
Jag har ibland funderat på vad den används till nu för tiden och vem som disponerar den. Svaret på sista frågan är grannen Inger. En mycket trevlig dam som ställde upp på plågsamma intervjuver under ett fördjupningsarbete om byns historia när jag gick på komvux för 11 år sen.
Under barndomen viskades det att det var bebott med spöken. Och att någon hade hängt sig inne i ladugården. En annan hängningshistoria fick byn i nutid för ett par år sen och det var oerhört tragiskt.
Jag tror på UFO´n eftersom jag sett ett med egna ögon. Så jag är absolut inte främmande för ett eller flera spöken i ladugården på vägen till byn.
Skymtar något därinne? I veckan tittade jag på avstånd och inbillade mig till slut att det rörde sig därinne. Jag fotade snabbt och gick med raska steg den sista biten uppför backen.
Kyligt
Min kyl har jag dekorerat med kort som har mycket stor betydelse för mig.
Mycket härliga barn blir det.
Och ett julkort med ett rop på hjälp.
Jag älskar min kyl.
Och mina vänners barn.
Och givetvis mina vänner.
Det är även dags för en uppdatering då några viktiga personer i mitt liv fortfarande inte fått sin speciella plats i detta hastiga kollage.
Övergiven
Såhär bedrövlig ser en ensam och värdelös mus ut då världens bästa dator är på reparation.
Musen inhandlades på Jula för skitpriset 60 kr för flera år sen.
Den håller minsann fortfarande. Men till vilken nytta kan jag undra nu.
Jidder
Påsken närmar sig och jag måste börja rycka tag i planeringen lite smått.
Idag väntar promenad med Geri. Det är vår ute och det gäller att passa på att ta vara på fina vädret innan bakslaget kommer igen. T ex varnar SMHI för storm igen. Till lördagen givetvis. Då ska jag ut och cykla igen med en pava rött för att umgås med Fia och Madde för lite melodifestival, spel och vin.
Sprang på Ida på affären tidigare i veckan och jag saknar henne och goseplutten Elias sjukt mycket. Så blir det när mammor återgår till dagliga jobbet igen. Vi lovade varandra att ta en kvällsfika på något mysigt fik någon gång nästa vecka.
Igår slog jag på stort. Köpte Mavalas underlack, nagellacksremover och nagellack med namnet London. Såklart jag inte kunde låta bli. Rött givetvis. Rött = London. Jag älskar det.
Jag fyndade dessutom en klänning som jag ska sy om till en top. Ma kom med mysbyxor hon hade fyndat på postorder. Dom såg små ut. Dom är små. Dom passar om jag inte andas.
Jag har övergivit snickers för de underbart goda kexchokladen. Men jag ska vänja mig av vid det med och övergå till morötter istället. Det är väl snart dags att besöka tandläkaren för den årliga kontrollen misstänker jag.
I was that kind of girl
För länge länge sen var jag naiv nog att tro att allt skulle bli bättre om jag började prata mer.
Och jag började prata mer.
Mycket mer.
Det fick motsatt effekt och jag lärde mig något nytt via den hårda vägen.
Alla vägar bär till Ulli
Igår tog jag bilen till Ulli ute i skogen för en mysig fikastund.
Det är en fin skog. Och väldigt stor. Jag hittade många nya vägar som jag inte trodde existerade och fastän jag var så säker på vägen irrade jag runt ett bra tag innan jag tog mig för att ringa Ulli.
I början av virrvarvet lyckades jag hitta deras hus. Problemet var att det var en stor åker emellan väge..stigen där jag befann mig och huset. Jag fick åka runt skiten för att komma rätt. Lätt som plätt tänkte jag och blev snart varse om jag att ännu en gång haft för höga tankar om mig själv och mitt obefintliga orinteringssinne.
Efter en halvtimme tröttnade jag på skogsmullelivet via bil och ringde söta Ulli som på några sekunder dirigerade mig rätt.
Precis som Mejran gjorde när jag åkte vilse på vägen till Väla. Mejran suckade lite och höll mig kvar i luren tills jag nådde ända fram till slutdestinationen. Behöver jag tillägga att hon inte blev direkt förvånad när jag ringde.
Dom är helt enkelt fantastiska. Det är vänner som dessa som styr upp. Vare sig det gäller när jag åker vilse med bil eller går vilse i livet.
Löften att hålla i hjärtat
Jag har lovat mig själv att år 2008 ska bli ett av de bästa någonsin.
Genom förändringar, nya prioriteringar och utveckling för själen.
-
Absolut viktigaste: Jag ska alltid ha kul. Vad jag än gör ska jag ha kul. Med eller utan sällskap och kul på olika sätt. Inget ska vara omöjlig.
-
Nyttoliv för att jag mår bättre av det.
-
Någon gång då och då ska det givetvis festas till ordentligt. Det känns dock oerhört skönt att jag inte längre måste dricka vin eller annat alkoholbaserad dryck för att trivas på fester och under våra vinkvällar.
-
Under våren ska jag komma igång med morgonpromenaderna ordentligt.
-
Sluta bidra till överkonsumtionen i samhället.
-
En gång varannan månad ska jag gå på skönhetsbehandling.
-
En gång i halvåret ska jag gå på pedikyr.
-
Jag ska klippa mig lite oftare än en gång/år.
-
Ska resa mycket mer i syfte att hälsa på vänner långt bort.
-
Ska gå på mer konserter.
Rules attraction
Minnen lever kvar av något som aldrig skulle hända.
Jag är världens sämsta människa.
Kära Gud
En alldeles lysande dag kommer avslutas med en trevlig vinkväll ihop med de excellenta tjejerna Carre, Sanna och Madde.
Inköpen inför kvällen är avklarade och jag lyckades hålla mig kvar på cykelsadeln i sidvinden. Sidvind är så mycket jobbigare än motvind. Men eftersom jag cyklar dagligen och har tränat upp cykeltekniken till max spelar det ingen roll om det är vindstilla eller storm ute. Jag tar mig fram på samma tid oavsett.
Idag var det även någon där uppe som gillade mig skarpt för regnet avtog då jag gav mig ut och startade igen när jag kommit innanför min ytterdörr.
Så den här kvällen kan bara bli super.
What´s the name this time?
SMHI varnar för storm ikväll.
Känns sådär med tanke på att jag måste sätta mig på cykeln ikväll för att ta mig från punkt A till punkt B och till punkt C.
När jag har uträttat mina ärenden ska jag bara njuta av fredagskvällen.
Jag ska även njuta av att jag inte är hypokondriker, för det verkar oerhört jobbigt och framförallt omständigt.
Likasamma
På något konstigt sätt hamnade min fuskskinnsoffa i fokus då ett av de mest underhållande samtal ägde rum i betongfabriken i början av min karriär där.
Jag hade hastigt och lustigt köpt en soffa i den närliggande staden då jag flyttade hemifrån.
När jag tröttnade på den spred sig ryktet på jobbet rekordsnabbt att jag ville sälja den.
————————————————————————–
Peter: Sara ska sälja sin skinnsoffa. Det kanske vore något för dig?
Marita: Vad är det för soffa då?
Peter: En hörnsoffa.
Marita: Färg?
Peter: Skai.
Marita: Vad är det för färg?
Peter: Skai.
Marita: [tålamodet tryter rejält hos Marita] Skai? Men vad är det för färg på soffjäveln?
Peter: Öhh..eh…[något irriterad] ja men den är väl brun eller nåt då.
—————————————————————————
Soffan var grå.
Och en annan tjej på jobbet köpte den istället så jag kunde köpa mina vita ikeasoffor.
Sist jag hörde mig för var skai-soffan ett klart uppskattat köp hos hela familjen.
Morgan och silverpilen
När jag vaknade i morses var det första jag tänkte på Moholm.
Konstigt.
När Babsan och jag hängde som mest på Bryggeriet (typ 13 år sen) ihop träffade vi några killar där som kom från Moholm.
De var ett gäng lite lustiga killar som var inspirerade av Brandon Walsh-frisyren.
Den ena killen hade en silverpil som han ofta och gärna skröt om.
Vi träffades under en kortare period på krogen och hade väl ganska kul vad jag minns. Dom var ju som sagt lite lustiga.
En kväll blev det slagsmål på dansgolvet mellan Morgan och hans bästa kompis Daniel.
Tror det handlade om en tjej. Dom var ganska arga i vilket fall.
Undrar vad som hände med Morgan, Brandon-frisyren och silverpilen.
Antikvariat och lite Blondie
Jag måste gå till antikvariatet och köpa mer Blondie.
Jag har noterat att de två Blondie-tidningar Geri fick av mig (för att muntra upp sig lite – vilket hjälpte stort) ligger prydligt under hennes nattduksbord.
Det är där Blondie trivs bäst.
Vid sängen för att snabbt kunna hjälpa till vid långvarig sömnlöshet eller annan rastlöshet.
Blondie är bland det bästa som finns.
Say cheese
Jag köpte världens äckligaste ost i affären förut.
Skulle testa en ny och lite billigare sort.
Där fick jag för att jag blev snål för en minut.
Tror inte jag ens kan med att ställa fram den på bordet imorgon kväll då Carre och Sanna kommer förbi för lite smörgåsar, snacks och vin.
Breathe
Letade efter Radioheads helt underbara ”Exit Music (for a film)” och hittade nedanstående video.
Nu blir jag grymt sugen på att se filmen Donnie Darko.
Ett mästerverk i repris
Sommaren 2007 var då allt var möjligt och allt hände.
Vi drog på bröllopsfest och kusse Freddan bjöd upp till dans.
Förändring tack!
I natt har jag sovit typ 2 timmar.
Klockan 04:00 gick jag upp. Tog på mig, sminkade mig, borstade tänderna och börja lösa korsord. När korsordet blev tråkigt [läs: svårt] gjorde jag 200 situps, 20 benlyft samt 15 armhävningar. Sen dåsade jag framför tv:n. Utan att blunda ens en sekund lyckas jag ändå förtränga varje sekund av tv-tittandet. Jag minns nämligen inte ett skit.
Det är iallafall sådant jag måste sysselsätta mig med de sömnlösa nätterna igenom.
Skittråkigt.
Fikat i förmiddags med Fia och Madde var desto roligare. Som vanligt träffades vi på Henrys där jag köpte en mineralvatten och en torr bulle.
Efteråt tog vi en snabb sväng på Åhlens där man förberedde inför bokrean som startar på tisdag. Jag letade underlack och kom istället ut därifrån med fotsalva och hårsnoddar.
Genom bilder minns jag tiden
Jag är sugen på att köpa en kamera. Jag har tittat på samt provfotat med Idas fina nya systemkamera. Hon erbjöd sig att låna ut den till mig om jag ville ta egna fina kort. Eller hur att jag lånar en spillrans ny kamera för 8000 kr. Jag skulle inte ens våga gå utanför dörren med den. Men såklart det kommer från Ida ett erbjudande likt det. Obekymrat vill hon alltid hjälpa till. Ytterligheter runt omkring spelar liksom ingen roll för henne. Hon är underbar.
Men det är mycket bättre att jag köper en egen isåfall. Då behöver jag inte vara så nervös för att jag ska göra sönder något.
Jag har kollat in en Samsung för det blygsamma priset 7995 kr.
Antingen sparar jag till den eller en Efva Attling-klocka som jag dreglat över sen den såg dagens ljus.
Det tåls att fundera över. Under tiden bakar jag scones och annat bröd till kvällsfikat/vinkvällen med tjejerna imorgon.
Två på samma dag
Igår fick jag förmånen att vid två olika tillfällen genomlida samtal med likasamma personlighetstyper.
Den absolut jobbigaste sorten.
De som aldrig ger respons tillbaka i en konversation. De som enbart lyssnar till sig själva. De som fullkomligt älskar sin egen röst.
Nästa gång jag drabbas ska jag jag ställa dom framför en spegel.
Var är Susan Lanefelt?
Såg igår kväll denna underbart dåliga 80-tals video på tv:n.
Grease-stjärnan Olivia Newton John står för sången.
Plastigt
Nu är jag tydligen medlem i något som kallas Sj Prio.
Det var väl någon ruta jag kryssade i vid bokningen som gav mig medlemsskapet.
Jag blir trött på alla plastkort och jag skulle kunna klippa över hälften av dom.
Men kortet från SJ var riktigt snyggt faktiskt.
Det ska jag ha länge.
Ska Mr HH bära våra kassar tro? Eller ska vi hyra bärhjälp till oss alla tre?
Nu är vi startklara inför Stockholmsresan i maj.
Hämtade ut konsertbiljetterna förut så nu är det att bara förvara det tryggt och vänta.
Jag lovade ju Carre att hon inte skulle behöva bry sig något om bokningar gällande vare sig tåg eller konsert.
Det var ju förmodligen inte lika krångligt som med England (kan jag tänka mig) men jag höll mitt löfte iallafall.
Eftersom vi är ute i så god tid borde det inte bli några problem att skramla ihop till en liten trevlig shopping-budget för lite eventuell tokshopping i huvudstaden.
I like.
Uppgång och fall – Ni bara finns där hela tiden
Denna blogg är en tillägnelse till mina underbara vänner! Till dom mest lojalaste, trognaste, omtänksammaste, ärligaste, roligaste – samt vackraste människorna jag någonsin träffat.
Jag skriver för att komma ihåg mitt liv. Och för att ta lärdom av mitt liv.
Den bästa skolan.
Senaste kommentarer
Anonym om Sådant vi skrattade åt i … tjejen om Små ting förgyller min va… Mr HH om Den goda goda helgen blurrygirl om Skit ska skit ha Carre om Skit ska skit ha
*Babe in total control of herself* 