Fick mail från Anna för ett tag sen. En dag helt utan förvarning eller anledning efter alla år poppade en gammal mailadress upp i mitt huvud. Jag anade att den tillhörde just Anna. Jag chansade och plitade ner ett mail för att kolla om mailadressen verkligen existerade eller om det bara fanns i min fantasi. Ibland är mitt minne sjukt sjukt bra. Anna mailade tillbaka och blev imponerad av både det ena och det andra. En varm känsla spred sig i min kropp.
Fick veta att Moa har givit ut en egen diktsamling.
Nu gäller det att försöka få tag på den.
När jag och Moa bodde ihop på Löftis för 12 år sen sjöng hon för mig om vitaminer och rimmade om vitaminer. Det var viktigt att jag tog mina vitaminer och tänkte positivt. Moa snarkade dessutom som en gris men var den mest godhjärtade människa jag någonsin träffat.
Hon är nog fortfarande godhjärtad men hennes tro är nu det dominerande i hennes liv.
Anna bor kvar i Mölndal, har fortfarande lite kontakt med Elena. Anna har två barn och är sambo med en fotograf som jobbar som försäljare. Under Löftis-tiden var hon tillsammans med en musiker. Men det gick inte så bra.
Det finns genomtänkta kedjemail.
Sådana som sticker ut från mängden.
Som får hjärtat att slå extra fort.
För att det känns så genuint.
Dom är få men mycket välkomna när det väl händer.
Ikväll hände det.
I vanliga fall brukar det vara Mejran som står som avsändare bakom mail likt detta.
Ikväll var det istället Johan K.
Det är en härlig känsla att fortfarande kunna förvånas.
Givetvis vidarebefodrade jag nedanstående skrivna;
Om världen vore en by
Om hela världen reducerades till en by med 100
invånare och alla
proportioner
bibehölls så bestod byn av:– 57 asiater
– 21 européer
– 14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
– 8 afrikaner– 52 var kvinnor
– 48 män– 70 ickekristna
– 30 kristna
– 89 heterosexuella
– 11 homosexuella
– 6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla
gemensamma tillgångar, och de 6 personerna kom från
USA
– 80 hade otillräckliga boendeförhållanden
– 70 var analfabeter
– 50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en
PC.
– 1 och bara en har en akademisk examen.
Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas
nödvändigheten
av
samhörighet,
förståelse, acceptans och utbildning för alla.
Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du
lyckligare
lottad än
1 miljon
människor som inte kommer att leva nästa vecka.
Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger,
fångenskapens
ensamhet eller
dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500
miljoner
människor
här på
jorden.
Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb,
om Du har tak
över
huvudet och
en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av
innevånarna på
jorden.
Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och
småslantar i
en
ask, då
tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innebyggare.
Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för
1. Någon har tänkt på Dig
2. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte
kan läsa
3. Du har en PC
Någon har någon gång sagt:
– Arbeta, som om Du aldrig behövde pengar…
– Älska, som om ingen någonsin övergivet någon…
– Dansa, som om ingen längtade…
– Sjung, som om ingen lyssnade…
– Lev, som det vore ett paradis på jorden.
– Vi lär nu vara inne i en internationell
vänskapsvecka.
Skicka detta till alla som är Dina vänner.
Om Du inte skickar det vidare så händer inget.
Gör Du det så har Du förtjänat ett leende från var
och en av dem!
Nattens konversation efter hemkomsten från krogen blev kort men ändå ganska kul.
Jag är både kul och cool dessutom.
Jag: Du kanske vill se din konkurrent Johan [asgarv]
Johan: Pffftt!!! Varför skulle jag ha en konkurrent?
Jag: Ja det kan man ju fråga sig.
Johan: Eller hur.
Jag: Ta hand om dig.
Johan: Sov gott Hjärtat.
Jag: Dito
Johan: Puss
Jag: Ciao
Konkurrens eller inte. Jobb-Johan på festen igår. Jag försöker tvinga med han till konserten med Moneybrother. Igår sa han eventuellt ja. Igår var han full.
Jobb-Johan hade bra koll på mig igår. Han såg bl a till så jag fyllde på chipsskålen ordentligt innan botten syntes.
Nattliga äventyr på discogolvet.
Vi alternerade mellan det skitcoola ochde gamla klassiska schlagerdängorna.
Underbart!
Jag kom ihåg något förut. När jag kommer ihåg allt och känslorna det gav ska jag plita ner det. För mitt egna minnes skull.
För lite mer än tio år sedan avslutades ett års studier vid Löftadalens Folkhögskola i Åsa, ca 16 km utanför Kungsbacka. Klassen jag hamnade i bestod av en mängd märkliga varelser som jag aldrig annars skulle kommit i kontakt med. Men på en folkhögskola är undantagen reglerna.
Kortet är taget på skolavslutningen 97-05-23.
Vi tjöt alla som stuckna grisar och lovade att ses snart igen.
Nu har tio år gått.
Jag saknar Erik, Elena, Anna…och givetvis Karim allra mest.
Karim gav mig en lång lång intensiv kram och viskade i mitt öra: ”Försvinn inte.”
Idag heter Karim Oskar.
Mer vet jag inte.
Så gick det med: ”Försvinn inte”.
Ps) Jag rekommenderar ovan nämnda skola då folkhögskoleplaner hägrar
Denna blogg är en tillägnelse till mina underbara vänner! Till dom mest lojalaste, trognaste, omtänksammaste, ärligaste, roligaste – samt vackraste människorna jag någonsin träffat.
Jag skriver för att komma ihåg mitt liv. Och för att ta lärdom av mitt liv.