Jag saknar England

Det var länge sen jag var så snygg i håret som under Englandsvistelsen.

Minst tio år sen iallafall.

Till och med Carre påpekade detta vid ett tillfälle.

Nedan studerar jag handboken över London.

Jag kom inte ihåg ett skit dagen efter, men som bekant är blev det perfa ändå.

 

Inte alls skogstokigt ;)

Dagens lunch och fika intogs ute i skogen hemma hos söta Ulli. Jag tog bussen till Skara där hon hämtade upp mig. Hon bjöd på grekisk sallad tillsammans med hembakat nyttobröd. Underbart!

Det går alltid så fort när vi ses och det känns som jag glömmer massa på vägen som jag vill kolla med henne. Att blir det mycket att babbla om är nog för att det dröjer så länge mellan våra träffar. Vi ska försöka styra upp detta lite bättre i fortsättningen. Men ibland räcker inte tiden till, hur man än vill så funkar det inte.

Den försenade presenten överlämnades och den var uppskattad. Det var så länge jag var där nu så jag kom knappt ihåg vad jag köpt till henne. Valet föll på en liten näpen citat-bok av Oscar Wilde, köpt inne på Books etc. i London.

Inne på Books etc. satt kunder i skinnfotöljer med näsorna över affärens böcker och skolbarn låg på golvet med böcker utspridda runtomkring sig försjunkna i sagovärldarna. Underbart. Jag och Carola kunde gå därinne hur länge som helst. Och det gjorde vi också. I flera omgångar. Jag längtar tills bokhandlarna i Sverige blir likadana.

Ulli och jag ventilerade det mesta som hanns med på ca fyra timmar. Mestadels av tiden hade jag även en söt hundnos vilandes i mitt knä. Huvudorsaken till detta besök var nog att kakorna som jag tryckte i mig lockade även denna fyrbenta vän, fast vi säger ändå att det var för att han gillade mig. Jag vill gärna tro det.

Lagom till min buss avgång skjutsade Ulli mig till stationen och jag hoppas vi får ses snart, mycket snart igen. Innan Ulli-abstinensen ger sig tillkänna igen.

Because it cleans me mentally part 2

Förut kl 07:00 fick jag nog. Jag var uttråkad nog för att ta en morgonpromenad runt staden. Idag gick jag upp strax innan kl 06:00.

Jag traskade runt i 30 minuter till tonerna av u n d e r b a r a älskvärda Shed Seven. Lite Lush och Pulp och Blur kom med på ett hörn med.

Jag drömde mig bort till Leeds universitet igen.

You´re what every man dreams of

27 december 2007 gjorde jag ett test huruvida vilken typ av flickvän jag är eller inte är.

—————————————————————————————————

Resultat: You´re what every man dreams of… eller hur.Bevisar ännu en gång att tester inte är ett dugg verklighetsförankrade.

Jag ljög mig inte ens igenom detta och ändå får jag resultatet som rubriken ovan.

Jag hoppas det är underförstått att jag är raka motsatsen. Jag ljuger aldrig. Inte ens för att dölja mina dåliga sidor.

 

I Londons parker sprang ekorrar överallt.

Jag tyckte de var söta.

Carola förfasades över dessa varelser och förklarade

för mig att de är skadedjur.

Attans.

För skojs skull

Lidköping vs Leeds…

Självklart är Leeds fortfarande så mycket mer nära Blurry än vad Lidköping någonsin varit.

Jag tror att jag innerst inne är en liten britpop-tjej egentligen.

Snacka om att ha hamnat helt fel i livet då.

Kort och gott

En mycket bra sammanfattning i korta drag om vår Englandsresa finns nu på Carolas sida. Klicka här!

En dag kommer jag tillbaka.

Tema

Vi upptäckte ganska omgående att vi bodde på en hotellgata i London.

Queensway?

Jag beundrade ”The Byron Hotel” varje gång vi traskade förbi.

Det blev ett antal gånger.

PPP

Pladaskt på Primark i London.

Dessa hemska naglar fick en expedit på fall i London, då vi shoppade på det gigantiska Primark.

Konversationen var hemsk och bara väldigt förvirrande. Expediten var förmodligen inte förvirrad först. Men med min uppsyn var det inte konstigt om han blev det. Han var söt iallafall och väldigt trevligt. Han frågade var jag kom ifrån. Sen ville han ha språkundervisning i svenska. Jag log mig igenom hela den s k konversationen och då klippte han även banden som höll ihop mina tre armband, för att jag skulle kunna använda dom på stört.

Innan jag gick hann han även komplimera mig för mina ”fina” naglar.

Det är inte bara jag som har konstig smak.

Underbar service i London

Detta tyckte vi var festligt värre. Det skulle underlätta en hel del för mig om detta även fanns i Lidköping. Är det för mycket begärt? Vad som helst för att få slippa nyfikna och äckligt hjälpsamma expiditer när jag står halvnaken i provhytten.

New Look

Debenhams

Boendet i London

Central Park Hotell var namnet på London-hotellet.

Klart godkänt, men alldeles för trist och frukosten var knappt godkänd.

Leeds ”The Met” passade mig bättre.

Toaletten var minimal, skitsnygg och modern.

Att duscha vart inga problem på detta hotell.

Godkväll London

Ovan: Gumman i nedre vänstra hörnet var en av de få som inte hade vett att hålla sig ur vägen när jag skulle fota. Hon ser till och med påklistrad ut.

Shoppingcentret ”Whiteleys” föll oss helt klart i smaken.

Barnens paradis på bild.

I was there

Nedan: Förbandet som vi tyckte liknade Jarvis Cocker.

På engelskt vis

Lunch i London intogs på ”Spread Eagle”. Mysigt ställe med skitsnygg kille i baren. Mitt stora problem är, förutom språket i sig, att jag rodnar så lätt. Samt börjar svettas i samband med rodnandet. Det sistnämnda är riktigt riktigt jobbigt.

Trots stora kommunikationsproblem från min sida fick vi vår mat och älskade öl till slut.

Jag kan överdriva en aning, men det kändes inte så då.

Mer öl.

Jag var bara tvungen att testa en äkta engelsk fish and ships.

Carola valde annat med mycket sallad till. Dock höll hon sig till det friterade.

Precis som jag.

Den söta (och givetvis trevliga) killen i vänstra hörnet. 

Det bästa kort jag kunde åstadkomma.

You´ve got mail

Carola var duktig och ambitiös gällande hälsningar via snigelpost.

Tillsammans skickade vi kort till bl a Henrik.

Eftersom jag älskar rött var det mycket som passade mig bra i London.

Kvällens första i London

När vi anlände till London på måndagskvällen var vi törstiga och hungriga. Fast mest törstiga.

Vi siktade in oss på Pizza Hut. Snabbt och lätt. Inte så snabbt trots allt, men helt ok.

I väntan på maten fördrev vi tiden med några öl.

Vi blev mätta efter att vi tryckt i oss förrätten. Som vanligt alltså.

Pizzan satt fint i kistan. Precis som ölen. Det är svårt att tro men vi åt upp allt.

Vilken förvirring

Vi tog inga som helst onödiga risker i början när det gällde att korsa vägar. Speciellt inte i London.

Som gående person på hemmaplan är jag disträ och en fara för allmänheten. Som en cyklande person på hemmaplan är jag en STOR trafikfara. Jag är en sådan cyklist som alla bilister (även jag själv) vill stanna för att slå på käften. Vilken tur att vi inte cyklade i England.

Efter ett tag försvann aktsamheten och vi sket helt enkelt i röd och grön gubbe. Precis som hemma.

Vi gick mycket mot rött i slutet. Det gick galant.

Grön gubbe kom därför lite i skymundan. Förlåt.

Och detta funkade inte på mig.

Jag tittade alltid först åt fel håll och kollade texten först efter då vi höll på att bli överkörda.

Det skedde några gånger. Typ alltid.

Det funkade heller inte på Carola. Hon var lika förvirrad som jag.

Detta var det lättaste.

Här behövde vi inte tänka så mycket.

Att shoppa tröttar ut hjärnan enormt.

Mitt underbara resesällskap

Detta är mitt STORA tack till Carola. Utan henne hade jag fått åka själv och det hade uppenbarligen slutat hur som helst – eller kanske inte slutat överhuvudtaget. Resan alltså.

Carola hör till kategorin ”Världens bästa resekamrat” och jag ser fram emot fler resor tillsammans.

Framöver när jag stadgat upp mitt för tillfället barskrapade bankkonto alt. rånat en bank.

TACK igen Carola för en superkul resa.

Detta firar jag nu med ett liten bildfest på C.

Jag är så festlig.

Med ett glas rött är det lätt att se glad ut. Även efter hundra timmar på tåg.

Carola läste karta och jag fotade. Jag gillade uppdelningen på sysslorna.

Innan konserten passade vi på att festa till med varsinn cigg.

Vår första ölpaus under shoppingen i London på tisdagen.

Såhär dricker man öl i London. C visar.

Jämfört med Leeds och Lidköping ser man ju skillnaden tydligt.

Jag lärde mig mycket av C under denna vistelse.

Hotellet i London. Inte lika engelskt som i Leeds. Inte lika knarrigt. Inte lika omodernt. Inte lika mysigt.

Men absolut inga läckande tak och det var ju bra.

Detta sjöng Pernilla om

London i sig imponerade inte något nämnvärt på mig. Jag tyckte mest det var jobbigt med tunnelbanorna och storstadsstressen.

Det blev dock lite bättre när vi kom igång med shoppingen. Då blev jag disträ och höll fokus på det lilla extra att köpa till mig  själv och till andra utvalda.

Picadilly Cirkus var ändå något speciellt att se. Inte heller så överväldigande men ändå trevligt på något sätt.

Här hängde vi ett tag.

Enda gången kameran svek mig. Bland alla sjuhundra inställningar lyckades jag inte hitta den rätta.

På vår väg till Picadilly

London Tisdag 11 december 2007

Queensway – Bayswater road – Oxford street

Slutdestination var Piccadilly Circus. Vi traskade genom Kensington Gardens och Hyde Park.

Med vårväder i luften var det en underbar promenad.

Vi har också vatten i våra parker i Lidköping. För ett tag sen fick t ex Örthagsparken en ansiktslyftning.

Vattenhålet rustades upp till en ny damm.

Och nu ser änderna glada ut igen när dom vilar ut där.

Som en prinsessa utan ärta

Det var länge sedan jag sov så skönt på nätterna som under Englandsvistelsen. Jag började öva på sovandet på vägen till Säve, fortsatte sedan på flygplanet och avslutade med mycket sköna sovstunder då vi åkte hundra timmar tåg från London till Leeds.

Som brukligt är togs en massa kort på hotellrummet innan utcheckningen från The Met i Leeds på måndagen. Ett helt ok hotellrum. Badrummet var typiskt engelskt. Golven i korridoren knarrade till förbannelse och hissen hördes i hela korridoren. Gardinerna var gräsligt fula och heltäckningsmattorna sköna att gå på.

Gardinerna skrek baksmälla.

Duschen innebar en hel del problematik för min del.

Det såg så enkelt ut.

Det lättaste visade sig vara det mest krångliga.

Efter en kvarts vridande åt alla tänkbara håll och med alla otänkbara rattkombinationer fixades det behagliga varmvattnet.

Innan var det antingen eller, iskallt eller skållhett.

Skylten brevid fattade jag.

En manual över duschen hade inte varit fel heller.

Dött lopp

Carola och The Met är stolt ägare till världens bästa hårfönar.

Jag lånade Carolas fön när vi besökte Mr HH i Stockholm i våras. En underbar mackapär. Men nu får C se upp. Hårfönen på hotellet i Leeds gick inte hellre av för hackor. Mitt hår blev fantastiskt. Som filmstjärnehår. Så blir det aldrig hemma. Antingen var det hårfönen eller atmosfären. Den skulle jag plockat med mig om jag kunnat.

Japp. Skenet kan bedra. Men så är den ju faktiskt vit också.

Sådant vi skrattade åt i Leeds

Jag och Carola har ungefär samma humor.

Vad gör man inte för sin matte/husse när det är dags för tomtelopp.

Jag ÄLSKAR Pingu. Pingu i Leeds. Allt blev bara bättre och bättre.

Lösnaglar till tår. Vi undrar fortfarande: Varför?

Trevlig skylt med ett mycket stort underhållningsvärde i Blurryvärld.

Min humor går upp och ner. Som synes mest ner.

Klotter på The Eldon´s toalett. Always together.

Alltid lär jag mig något

Det är ju märkligt att jag aldrig ska kunna lära mig att tänka ut saker i tid. Jag sitter och läser recensioner av Shed Sevens konserter på nätet. Skrivet av vanliga galna fans. Och tänker att det skulle ju varit trevligt att snackat med några andra fans bosatta i Leeds innan. Och kanske träffats på plats. För att få ut lite mer av Leeds. Likasinnade. Som är lika galna i Rick som jag.

Nu tänker jag aldrig efter före.

Jag ryser.
Pga upplevelsen från konserten – Rick stod fem centimeter från mig.

Jag blev paralyserad av chock så jag förmådde mig inte ens att ställa in flerbildsfunktionen på kameran.

Ett kort blev det.

I närbild utan zoom.

Visar kanske inte Ricks tjusigaste sida, men detta är iallafall my kind of guy.

Och folk fattar ju att han sjunger på bilden.

Än en gång visar min kamera att den alltid går att lita på då det verkligen gäller.

Shed Sevens spelning i Manchester 7 december 2007

Frukost i Leeds

Min frukost på The Met bestod av kaffe, juice, yoghurt med bär, rostebröd med marmelad.

Inte det nyttigaste jag ätit och just därför smakade det sjukt bra.

Carolas  frukost var likvärdig min.

Hon bytte dock kaffet mot en kopp te.

Duktig tjej.

Underbar frukostsal.

Det var ett sant nöje att stiga upp tidigare för att komma i tid.

Frukosten intogs under mycket lugna former.

Jag stressade inte ett skit.

Carolas lugn måste smittat bra.

 

Outside

Carola stod för bokning av hotell inför denna resa.

Carola stod för bokning av flygresan.

Carola stod för bokning av tågbiljetter.

Carola stod för bokning av konsertbiljetter.

Herre Gud! Inte ens bokning av konsertbiljetter kunde jag åta mig att fixa.

Nu skäms jag massa.

Carola fixade allt galant.

Vilken klippa.

Hotellet i Leeds: The Met

Upplyst i Leeds

Leeds var fantastiskt på kvällen.

Allt var så lagom.

Och enormt upplyst.

Första kvällen strosade vi omkring.

Lunkade mest.

Här gick vi aldrig in.

Det räckte liksom att kolla utsidan.

Primark däremot bodde vi på mer eller mindre under våra shoppingturer.

Både i Leeds och London.

Mina förväntningar uppfylldes till max.

Carolas med anar jag.

Det var hysteriskt kul på Primark.

På flera sätt.

Den första av många många mååånga julgranar vi skulle komma att se.

Underbara hälsningar från hemmavid

Mejran föreslog i sitt mess att jag skulle testa att fria till Rick.

Ulli föreslog några veckor innan att jag skulle dröja kvar efter konsertens slut.

Eller jag drog den slutsatsen själv efter att hon berättat om Blur-konserten i Göteborg.

Fina ideér från fina vänner.

Tyvärr sprang jag inte på han efter konserten, som jag ju ändå planerat så noga innan.

Någon tappad sko hände mig inte heller.

Caramel hot chocolate = Tusen kalorier

Inför resan tillbaka till London slog vi till med en liten godbit på Starbucks Coffee.

Frasen ”Do you want whipped cream on the top?”  förstod jag givetvis utan några som helst problem.

Men det var väl också det enda problemfria under hela resan.

Chokladen satt som ett smäck och vi stod oss sedan under hela långa tågresan till London.

Vissa val i livet är inte så tokiga trots allt.

Även om det känns korkat för stunden.

Det absolut godaste och sötaste jag någonsin druckit gällande drickchoklad.

Uppvärmning i närheten av en roadie

Carola beställde two lager på The Eldon och vi drack upp snabbt.

Jag var lite stressad och Carola lugnade ner mig.

Bakom mig satt en av Shed Seven´s roadies. Vilken tur för han att jag då inte visste.

När jag beställde andra omgången med lager var glasen tydligen slut.

Eftersom jag åter igen stressade upp mig drack vi upp lika snabbt så vi kunde bege oss.

Missad uppdatering

Ett missat samtal när jag vaknade i Leeds på söndagen.

När jag fick tid över messade jag en snabb förklaring.

Hoppas han blev glad.