Nyårsstädning

Jossan visar hur man lättast städar upp envisa poppecorn innan de sista gästerna anlände på nyårsafton. Storbror Wille passade på att spela lite tv-spel och det gick bra så länge Jossan höll sig ur vägen framför tv-skärmen.

När jag visade korten för honom skrattade han gott.

Två goda blå

Det är en hemsk känsla som går genom kroppen då jag upptäcker barn med rakt igenom onda ögon.

Det känns som taget ur en film och ondskan personfierar barnet.

Men bl a Elias ögon däremot hör till godheten själv. Oavsett sinnesstämmning. Glad som ledsen som sur som arg. Ögonen strålar godhet rakt igenom. Alltid goda blå.

Jag blir ledsen när jag ser onda ögon hos oskyldiga barn. Barns oskyldighet får sig en törn för varje gång det sker.

Julens sötaste docka

Jossan inspekterade sin rosa prinsessväska med det underbara rosa Labellot.

En glad tjej som jag saknar väldigt mycket.

Nästa gång plockar jag nog med henne hem när jag lämnar.

På måndag ses vi igen.

Juldagstraditioner

Julens finaste tjej kom och välkomnade mig med en stor kram när jag igår klev innanför dörren till familjen Geri´s hem.

Jossan visade mig den bästa julklappen och sedan fick jag en puss. Vi busade och åt lite kvällsmat tillsammans innan de övriga gästerna dök upp.

Gosh vad jag saknar ungarna. På måndag ska jag hänga hemma hos dom på tidiga kvällen med ständigt påfylld kaffekopp.

Geri och kusin bjöd på god mat och välkomstdryck. Och gott sällskap.

Jag drack vinet lite för fort och strax innan 21:30 cyklade jag hem med illamående och huvudvärk.

Hittade honom hemma överraskande nog. Trodde han skulle repa till sent. Vi la oss i sängen och kollade på film. Som vanligt bäddade han ner mig då han noterade att jag höll på att somna.

Vaknade utsövd idag och fick laxsmörgås till frukost.

Ida och Elias

Efter ett tag fick jag ordning på systemkameran – bort med raw och hyfsat rätt ISO.

Tacka vet jag min lilla digitalkamera.

Jag gillar inte raw, fine, normal eller basic eller vad det nu ska vara. Inte heller ISO står i hög kurs hos mig för jag kommer aldrig ihåg hur det ska vara.

Ska visa korten för Ida sen och få hennes utlåtande.

Lite jobb, och lite julhälsningar

Börjar jobba i eftermiddag och jobbar natten. Bra eftersom det är storhelg från klockan 18:00.

Fick en julhälsning från Elias farmor igår kväll. Sött.

Igår när Elias blev trött efter allt lekande la han sig på golvet i väntan på kvällsmaten och på att pappa Daniel skulle komma hem.

Innan jag cyklade hem överlämnade jag ett litet paket till Elias och jag fick tillbaka två paket.

Ida: Åh vad fint. Och vad stort.

Jag: Det ser större ut än vad det är.

Ida: Samma här.

Godtagbar färdkost

Elias har såklart växt sen jag träffade han i somras.

Han är ett väldigt fint barn och dessutom linslus. Det tycker jag är kul.

Bulle finns där under plutmunnen och rundan på stan i snöfallet blev mysig.

Liten stor Mister

Ibland går det lång tid emellan träffarna med Ida och mitt fadderbarn Elias.

Då är det skönt att Ida mailar bilder på sin och Daniels underbara son.

Förra veckan kom dessa bilder som en glad överraskning med min mail.

Midsommargodis

 

Hos fam Geri´s finns det sommarfärgring och en massa kärlek.

 

Föräldrakärlek, syskonkärlek, vuxenkärlek och kompiskärlek.

Jossan-kavalkad

På plats hos fam Geri´s blev jag bjuden på rosévin med sugrör och Jossan visade hur fint hon kan rita.

 

 

Röda gubbar

 

En tallrik med gubbar och glass till sötaste Max i världen.

Världens lyxigaste mellanmål.

Solstrålar

Jag lyckas fortfarande fylla mina dagar till varje minut.

Efter lunchtid gick jag till Ida för att följa henne och Elias till Jysk där en rullgardin skulle köpas till Elias farfar. Under eftermiddagen skulle han firas och jag var medbjuden. Tyvärr krockade det med min efterlängtade träff med Mejran så jag sa att jag gärna följer med en annan gång istället.

Innan Mejran skulle hämta upp mig vid Maggans slank jag in på en snabbkaffe hos Fia. Fia rensade min hjärna lite och efter det kunde jag tänka lite klarare.

2 liter jordgubbar kom jag ihåg att köpa med mig innan Mejran var klar med sitt så vi kunde åka till Max dagis för att hämta busungen.

Jag skalade glassen åt Max och sedan sprang han iväg med ett lurigt leende.

Mejran och jag tryckte i oss glass och jordgubbar medans vi uppdaterade våra liv. Jag har saknat fikastunderna och jag hoppas på en bättring.

Idag inspekterades det hörn

Efter att jag cyklat hem och dumpat av mina reafynd cyklade jag tillbaka för att hänga med Ida och Elias i några timmar innan jobbet. Klockan 10:00 hängde jag på deras dörr och det bjöds på förmiddagsfika innehållande smörgås, te, kex, rabarberpaj och pepparkakor.

Elias var en mycket glad liten kille idag. Som vanligt. Alltid lika kul att se.

Kepakillen håller efter dammet på listerna.

Kepakillen

Stor och liten

 

Elias och jag visar framfötterna.

Glassbaren

Ida, Elias och jag gick förut till Glassbaren i stan.

Mums!

Ida beställde först till henne och Elias.

Jag fick brått att bestämma mig snabbt då Ida är snabbare än mig.

Dessutom var det bara en kvart kvar till stängning.

Mindre betänketid.

Det fick bli Pistage och Jordnötter.

Innan jag åkte till Ida och Elias värmde jag upp med en Nogger tillsammans med Jeanette.

Efter Glassbaren gick vi till Lidan och kollade vattnet. Mest för Elias skull då han tycker det är kul. På tillbaka vägen gick vi under bron och förbi Terasskafeét och sedan genom Stadtsparken.

Nu blir det lediga dagar igen.

Skönt.

Lyckligt slut

Barnvaktspremiären med Elias gick bra bortsett från att han saknade sin pappa så hjärtskärande mycket att att han grät stora krokodiltårar. I några sekunder stod vi i fönstret och kollade ner och det verkade funka. I några sekunder innan längtan gjorde sig påmind igen.

Elias väntade och väntade på pappa Daniel vid dörren men ingen pappa kom.

Elias kramades lite men det hjälpte såklart inte. Det var ju inte pappa, eller mamma för den delen.

Plötsligt kom mamma Ida som för tillfället utnyttjade sin flextid på jobbet.

Ida stannade en liten stund, vi fick chans att pratas vid lite och sedan blev det musik med Mora Träsk.

Världens lilla sötaste Elias blev på ett riktigt solskenshumör med lite Mora Träsk i bakgrunden.

———————————————————————————

Elias och jag har inte umgåtts själva innan och självklart blev det en stark reaktion från hans sida då pappa Daniel helt plötsligt var borta.

I egenskap av fadder har jag inte suttit barnvakt åt Elias. Jag köper fina saker och busar med han när jag hälsar på. Och äter glass på torget, som vi gjorde i söndags.

Sen Ida började jobba syns vi inte så mycket spontant längre som förr, då flera gånger i veckan. Ida ska locka med mig till Varnhem för att fika snart. Och i maj och juni kan jag börja hänga hemma hos dom igen på dagarna.

De små människorna jag saknat fram till idag

 

De alltid lika söta och roliga kusinbarnen Wille och Jossan

Idag lärde Wille mig att skjuta nät eftersom han var iklädd Spindelmannens dräkt.

Wille var helt klart mycket bättre på detta än mig.

Jossan underhöll som i vanlig ordning på sitt egna lilla söta sätt.

Bedårande ljuvliga barn som finns i släkten.

Korvätning

Jossan och Wille fick korv med bröd till kvällsmat igår kväll.

Vi stora skulle äta senare.

Jag smygfotade Jossan i sitt ätande.

Ganska snabbt blev jag upptäckt.

Linsus som hon är bekom det henne inte ett skit.

Och när hon skulle sova var det fortfarande lite väl pigga miner.

Till de små människorna

Ett påskägg till kidsen Wille och Jossan är fylld med godsaker och maskoten får de döpa efter egen fantasi.

Undrar om tuppen stått modell för påskkortet.

Every memory saved

Jag kunde fått besök vid lunch idag. Men jag avstod på grund av tidsbrist. Ärende till banken, en sväng på stan och sedan bussen till Mejran och Max och alla djur. Jag behöver absolut ingen bil. Bara buss. Och cykel. Och lite tåg och flyg ibland.

Från att ha frossat i riktigt onyttigt fika under några års tid har Mejran och jag nu gått över till något mer hälsosamt. Som vanligt te men istället för kakor blir det riskakor alt. smörgåsar. Jag kan kontrollera sötbegäret och jag mår mycket bättre. Och Max tuggar mackor för glatta livet han med.

Max bjuder in till barnens underbara värld varje gång jag besöker dom. Vi diskuterar och busar och fika ihop. Jag gör mitt bästa att lära honom världens svåraste ord. Det går framåt.

Idag tittade vi dessutom på kort ihop och inspekterade mina gröna strass-armband. Mamma Mejran fick även prova ett av dessa.

Doktor Snuggles på dvd är ju underbart.

Vilken underbar mamma Max har.

Max hämtar ny energi tillsammans med Doktor Snuggles.

Två koppar te och ett glas mjölk.

När jag skulle åka hem missade bussen mig i mörkret. Det slutade med att jag fick springa efter bussen tills chauffören såg mig och stannade. Han rekommenderade att jag skulle köpa en reflex. Tanken slog mig detsamma under språngmarschen.

Underbara älskade Elias

När Elias vaknade ur sin förmiddagssömn var han en mycket pigg och glad liten kille.

Annat var det när jag mötte upp dom timmarna innan. Jag kastade en snabb blick på honom, log och då började han gråta. Om jag blir rädd för mig själv är det inte så konstigt om en 1-åring blir det med. Speciellt då vederbörande befinner sig i ett mellanstadie av vakenhet och sömn. Stackars barn.

Elias bjöd minsann på lite cirkuskonster på en mycket lagom nivå för hans kapacitet. Han hade skitkul och vi, Elias och jag,  satte det i system till slut.

Jag startade kameran och Elias installerade sig. Jag stängde av kameran och Elias vilade. Jag startade kameran och Elias visade åter igen sina färdigheter. Detta underhöll vi oss med i 3-4 omgångar. Sen tröttnade jag.

Favorit-Brio

Fadderbarnet Elias har ett tåg som han älskar. Detta tåg står även mig varmt om hjärtat. Det är grönt och precis lagom stort, innehar lagom hastighet och är bara så urgulligt.

Det är lite glapp i tåget. Men efter lite handskakningar är det fixat. Inga onödiga bekymmer i fam Idas liv inte. Deras liv är fantastiskt helt enkelt.

Fam Ida är helt klart ett föredöme.

Elias 1 år

När Elias firade sin födelsedag igår lördag i Baptistkyrkans våning rådde ett mycket stort lugn. Som vanligt när Ida med familj arrangerar möten.

Gästantalet slutade någonstans runt 17-20 st som ville fira och hylla världens godaste Elias.

Ida hade bakat kakor och en speciell Elias-tårta. Idas mamma stod för hembakade prinsesstårtor och lite mer kakor. I väntan på dessa godsaker bjöds det på smörgåsbord.

Allt i all enkelhet med ett rådande lugn och en harmoni som är mycket svårfunnen nu för tiden.

Elias gudomligt söta och kloka kusin Amanda och mormor hjälpte till med presentöppningen.

Ett fikabord som tar mig tillbaka till barndomens dagar i Öja.

Jag och Elias morfar tog kort ikapp. Han konstaterade snabbt att min kamera var skitbra. Jag smakade aldrig på tårtan. Synd det då ryktet sa att den var grymt god. Jag är i n t e förvånad.

Det blev förvirrat värre när vi alla stod upp för att sjunga och hurra för Elias. Han såg väldigt skeptisk ut och det skulle jag nog också gjort.

Elias fick många fina och bra presenter.

Innan jag drog vidare till nästa äventyr uppdaterade jag mig tillsammans med Idas farbror och fru. Samtalade en del med Idas arbetskollegor. Vi pratade bl a älgar. Kul 😀

What you believe is true

Morgonpromenaden hoppade jag mer än gärna över. Jag är fortfarande vek och ids därför inte att promenera i regn och rusk kl 06:30. Planen är att det veka ska försvinna efterhand. Lite regn och blåst dör jag inte av. Men det kändes så när jag låg i sängen och hörde regnet piska mot rutan.

Jag anlände lagom till frukost hemma hos Geri´s. Sedan skulle jag underhålla Jossan efter min bästa förmåga när Geri lämnade oss för två timmar. Det var mer Jossan som underhöll mig.

Då slapp jag tänka så mycket.

Lite H&M, lite Max, lite Bobo och massa grönt te sysselsatte oss en liten stund.

Och idag var Jossan såpass mycket piggare att hon till och med visade sin humoristiska sida med två nappar i munnen.

Det intressanta är att Jossan ropar ”Sara” i tid och otid.

Det var länge sen mitt namn blev utnött.

Senast var på 80-talet när Mauro Scocco sjöng om ”Sarah”

Dagens eskimå

Mitt älskade fadderbarn Elias i sin varma och snygga mössa.

Med stor koncentration har han superkoll på allt som händer.

Talangjakt

Jag fick syn på ett litet rött sött piano i hörnet. Elias hade fått det i present. Bland det gulligaste jag någonsin skådat och jag kunde bara inte låta bli att plinka på det. Till slut tyckte den rättmätige ägaren att det fick vara nog och visade minsann hur det skulle gå till.

Ordning och reda!

Med fötterna på bordet

Umgicks med en halvförkyld Ida och en helfrisk Elias i eftermiddags. Jag passade på att surfa på deras dator. Utan rädsla för ett hastigt avslut. Jag gillar att plåga mig själv så jag kollade chokladrecept ihop med Ida. I chokladboken jag köpte till Ida och Daniel i julklapp. Vi hann även dra iväg en sväng till Hjertberg för att handla innan jag hastade iväg till nästa anhalt.

Barnprogram är kul. Det tyckte vi alla tre.

Elias tyckte dessutom att det var väldigt intressant.

Jag kommer ihåg mina mockasiner från när jag var liten.

Uppmärksamhet

Max demonstrerade i konsten att gapa utan att mista hela stycket.

Både jag och Mejran noterade och la på minnet.

Försenad Londontröja

Fia avlöstes av Mejran och lilla stora Max. De hejade snabbt på varandra innan Fia lämnade oss.

Ett snabbt mess skickades till Mejran tidigare.

Där förklarade jag hur mycket jag f a k t i s k t saknar henne och Max nu. Detta resulterade i en mycket trevlig spontanfika. Så underbart!

När Max tröttnade på fika och vårt tjatter hämtade han tröjan han fick av mig. Han verkade gilla den och det är bra. Speciellt med tanke på att Mejran förklarade att han är mycket noga med vad han sätter på sig för kläder. Bra betyg åt mig och min smak alltså.

Nu ska vi styra upp våra träffar igen. Nu när alla storhelger är över och livet återgår till det normala.

Min avgiftning fortsätter.