Handarbete

Känns som om Lena Philipsson inte var den enda som sydde sina egna kläder under den tidigare karriären…

Snart är vi där igen

Kunde inte låta bli.

Modet går igen med ungefär 10-15 års mellanrum.

Dagens mode är där som Lili och Susie var då.

Men till skillnad från då är det idag plockat lite här och lite där istället.

Det andas sommar

I sommar vill jag dricka söta longdrinks och festa nätterna igenom.

Jag vill äta glass, pannkakor med sylt och umgås i gott sällskap.

Lite dålig discomusik a la 1997 som jag trots allt faktiskt blir glad av, hör till med.

Repris tack

Mitt favoritprogram på tv när jag var liten var Dallas.

En gång i veckan bänkade jag och pa oss framför tv:n och följde intrigerna.

Vi skrattade gott åt JR och Cliff.

—————————————————————————————-

Jag såg ett gammalt Dallas-avsnitt på Tv4Guld förut.

I mina ögon är det en serie som fortfarande håller och jag är såå nära att börja samla på mig Dallas i dvd-boxar.

Undrar någon kan jag alltid skylla på pa. Ifall jag i ett mycket svagt ögonblick inte skulle kunna stå för det själv.

Schlagertider

Vart tog den söta lilla Lotta vägen?

Jag brevväxlade med en Lotta från Hästveda i senare tonåren.

Vi skapade en mycket speciell kontakt och vi träffades även en hel del.

Nästan varje helg åkte Lotta tåget från Skåne hem till mig bara för att få umgås och festa ihop med mig.

Redan på den tiden var jag underbar att umgås med.

Nu i efterhand känner jag mig lite hedrad. Det var en lång väg att åka för henne.

1996 – Lotta är lik Linda Bengtzing. Hon var dessutom världens lilla smalaste människa jag någonsin sett.

Jag är inte överförtjust i Linda Bengtzing men Lotta och jag hade mycket kul ihop.

Jag försöker komma ihåg varför vi slutade höras. Men det rann väl ut i sanden.

Sist jag träffade henne var året efter jag flyttade hemifrån.

Lotta och hennes dåvarande kille Fredrik kom och hälsade på i min lilla etta på andra sidan järnvägen.

Året måste varit 2000.

Sedan hände något och nu vet jag inte alls hur jag ska hitta henne igen.

Till slut hittade vi rätt

Den allra första cd-skivan jag köpte någonsin var sötnosen Jason Donovans ”Between the lines”. En alldeles bedårande liten historia där alla låtar verkar vara mer eller mindre klonade med varandra. Rakt igenom. Variation kanske inte var så viktigt när sångaren såg ut som han gjorde.

När jag blir alldeles för uttråkad lyssnar jag på Jason och minns hur lycklig jag var den där dagen 1990 då jag hittade den i skivaffären.

Ma gillade också Jason.

Speciellt Any dream will do.