Godnatt

Inatt ska jag drömma sköna drömmar om mina nya planer.

Snubben jag fixade ikväll på popquizen

Ikväll blev jag påmind om hur bra Jim Morrison är. 

Dags att börja lyssna på min The Doors-skiva som finns någonstans i min samling.

 

Tuva is here

När stormen Tuva far runt utanför hemmets trygga vrå tar jag cykeln och ger mig ut på en cykeltur.

Andra tar taxi medans jag riskerar livhanken.

Mli rekomenderade mig innan faktiskt att jag skulle; a) strunta i cykeln och gå istället b) att hålla i mig så jag inte skulle blåsa bort.

Ikväll var det lite popquiz på Harrys som gällde i det excellenta sällskapet Fia, Fredrik, Madde och vår allas Johan. Vi försnack(s)ade på lite öl och jalapenos, lökringar, klyftpotais samt dip i alla dess sorter. Det var gott. Och starkt. Och inte alls bra för min mage. Jag lär mig mer och mer vad jag ska undvika i matväg. Det känns inte tråkigt utan bara väldigt bra.

Under popquizen kändes det inte så väldigt lysande. Jag kunde mitt område, dvs Jim Morrisson. Annars var jag totalt stekt. De andra var mer duktiga. Känslomässigt hamnade vi sist. Resultatmässigt hamnade vi i mitten. Inte alls illa.

Geri och Fredrik anslöt innan tävlingen men flyttade sig sedan för att tävla i ett eget lag.

Jag cyklade hem och kom hem välbehållen utan att blåsa bort. Så illa är inte Tuva. Fast hon kanske än så länge bara har påbörjat sin vansinnesfärd här omkring.

Kärlek vid första ögonkastet

Jag kollade på ett nytt boende förut. Fia hängde med som moraliskt stöd. Jag behöver tydligen mycket sånt nu för tiden.

Jag vill ha! Så vi får se hur nära drömmen jag kommer innan det spricker.

Någon gång ska det väl ändå vända och jag hoppas tiden är inne nu för mig.

Inte alls skogstokigt ;)

Dagens lunch och fika intogs ute i skogen hemma hos söta Ulli. Jag tog bussen till Skara där hon hämtade upp mig. Hon bjöd på grekisk sallad tillsammans med hembakat nyttobröd. Underbart!

Det går alltid så fort när vi ses och det känns som jag glömmer massa på vägen som jag vill kolla med henne. Att blir det mycket att babbla om är nog för att det dröjer så länge mellan våra träffar. Vi ska försöka styra upp detta lite bättre i fortsättningen. Men ibland räcker inte tiden till, hur man än vill så funkar det inte.

Den försenade presenten överlämnades och den var uppskattad. Det var så länge jag var där nu så jag kom knappt ihåg vad jag köpt till henne. Valet föll på en liten näpen citat-bok av Oscar Wilde, köpt inne på Books etc. i London.

Inne på Books etc. satt kunder i skinnfotöljer med näsorna över affärens böcker och skolbarn låg på golvet med böcker utspridda runtomkring sig försjunkna i sagovärldarna. Underbart. Jag och Carola kunde gå därinne hur länge som helst. Och det gjorde vi också. I flera omgångar. Jag längtar tills bokhandlarna i Sverige blir likadana.

Ulli och jag ventilerade det mesta som hanns med på ca fyra timmar. Mestadels av tiden hade jag även en söt hundnos vilandes i mitt knä. Huvudorsaken till detta besök var nog att kakorna som jag tryckte i mig lockade även denna fyrbenta vän, fast vi säger ändå att det var för att han gillade mig. Jag vill gärna tro det.

Lagom till min buss avgång skjutsade Ulli mig till stationen och jag hoppas vi får ses snart, mycket snart igen. Innan Ulli-abstinensen ger sig tillkänna igen.

Sådär ja…

Låten heter ”Bootie Call”

 

 

Lite solsken och ett offrande

Jag älskar musikalen ”Hair”.

Jag älskar handligen och musiken.

Och jag gråter till slutet.

Ödets ironi.

För Mejran och för alla våra glanskvällar på Stadt

Det fanns en tid då underbara Mejran och jag sprang på krogen varje helg. Varje lördag. Ibland drog vi till det dåvarande Italia istället – och drack cola. Dessa dagar är förbi för länge sen och jag minns med stor glädje tillbaka på allt skoj vi haft tillsammans.

Vi har fortfarande kul ihop fast på ett annat sätt nu. På ett mognare sätt. Ja, vi mognade. Även om det för min del såg mörkt ut ett tag.

Jag minns tillbaka på vår första träff och jag kan inte annat än le. Den kvällen var det mycket svårt att tro att Mejran skulle komma att bli en av de allra bästa vänner jag någonsin haft under hela mitt liv. En ständig följeslagare som alltid finns där utan att ta över.

Det var nog så att Mejran och jag var mer lika än vi någonsin kunnat ana. Och vi är det fortfarande. Fast på andra sätt idag.

Jag är en mycket förvirrad tjej i ett lyxpaket. Mejran är bara ett lyxpaket hela hon. Utan förvirring. Tur för henne. Och för mig. Vem skulle jag annars prata med när jag är som mest illa däran.

2009 firar Mejran och jag 10-årsjubileum.

På G

Lite vitt på marken nu på morgonen. Det ska bli oväder igen säger dom som vet. Jag skulle lånat bilen av ma och pa idag men jag står över. Buss funkar lika fint och mindre krångel. Idag ska jag få träffa min Ulli. Och hon ska äntligen få presenten från mig och London. Och jag ska bli bjuden på hemmagjord lunch-sallad. Ulli är så söt jämt.

Ikväll blir det umgänge i annat mycket gott sällskap. Och en öl på detta tror jag. Känns som jag behöver det.

Are you sure?

Jag vet hur det är att sakna. Jag vet hur det är att längta. Jag har varit där och vänt.

Jag kommer inte längre ihåg smärtan i sin helhet. Bara vissa fragment där varje andetag skar som knivar i hjärta och själ.

Allas dag kommer en dag.

Det måste bara få göra ont ett tag till.

Det är bara tecken på att själen har påbörjat en läkande process.

Forget it, it doesn´t matter anymore

Man in the moon

Jag: En ny dag kommer alltid och det blir alltid bättre.

Tack, du är snäll du.

Jag: Jag bryr mig om dig. Så är det bara. Inget jag kan hjälpa så du får stå ut helt enkelt. Det kommer från hjärtat.

Jared x 2

Jag var lite kär i Jared Leto – då han dök upp i My so-called life. Sen glömde jag av honom. Efter Dawson Creek-incidenten tidigare idag slog jag snabbt över till MTV2 istället och hittade där Jared igen.

Lysande säger jag.

Enjoy!

 

Elände

”I miss you.”

”I miss you Pace.”

Jag slog på tv:n förut och fastnade givetvis några minuter framför Dawsons Creek. Jag gillar inte den serien speciellt mycket men ändå kan jag inte låta bli att stanna kvar när det händer.

Linen ovan fick mig att börja stortjuta och jag fick helt enkelt stänga av skiten.

Vad händer med mig?

Valet och kvalet

Undrar vad jag ska lyxa till denna veckas onsdagskväll med. En semla? En bakelse? Lite mörk choklad? Broccoli och blomkål samt dip? Sushi? Pizza?…

Äsch, jag sticker till gymmet som planerat och efter det är jag förmodligen ändå bara sugen på något äckligt nyttigt och vatten. Imorgon väntar ännu en leverrening. Ser jag fram emot.

Jag höjer ribban ytterligare

Jag kanske skulle köpa ett hus istället för en lägenhet.

Det vore ganska festligt. Slå till med något som ingen någonsin skulle kunna ana eller ens tänka sig om mig.

Får nog rådfråga Babsan i detta läge. Och be om tips. Hon är ju trots allt ett proffs som ensam husägare.

Innan påsk.

Örtharmoni

Nu är det jag och örtte för resten av dagen. Det kan jag behöva i detta regnväder och efter natten som varit.

Jag har lite ont i halsen. Känner av lite tjockhet. Det kan vara en morgongrej också. Vanligt förekommande när det gäller mig.

Livet är fullbokat i några veckor framöver så jag har absolut inte tid (och inte lust heller för den delen) att bli sjuk.

Lite Geri senare. Och lite träning. Det är vad jag orkar med just idag.

I all hast

De sjuka drömmarna fortsätter att plåga mina nätter.

Vem av oss ska vinna denna gång?

Underbara Annie

Underbara video och en alldeles underbar låttext.

Cold

Come to me
Run to me
Do and be done with me
(Cold Cold Cold)
Don’t I exist for you
Don’t I still live for you
(Cold cold cold)
Everything I possess
Given with tenderness
Wrapped in a ribbon of glass
Time it may take us but God only knows
How I’ve paid for those things in the past

Dying is easy it’s living that scares me to death
I could be so content hearing the sound of your breath
Cold is the color of crystal the snowlight
That falls from the heavenly skies
Catch me and let me dive under under
For I want to swim in the pools of your eyes

I want to be with you baby
Slip me inside of your heart
Don’t I belong to you baby
Don’t you know that nothing can tear us apart
Come on now come on now come on now
Telling you that
I loved you right from the start…
But the more I want you the less I get
Ain’t that just the way things are…

Winter has frozen us
Let love take hold of us
(Cold cold cold)
Now we are shivering
Blue ice is glittering
(Cold cold cold)

Cold is the colour of crystal the snowlight
That falls from the heavenly skies
Catch me and let me dive under
For I want to swim in the pools of your eyes

 

Kvitt eller dubbelt

Jag hoppas det är som Mejran tror och inte som jag känner inom mig.

Att jag flyr behöver inte betyda något.

Denna gång kan det vara tvärtom istället.

Det är vännerna till mig

Jag överlevde till slut. 

Tack underbara Mejran för Anna och ”I say no”.

I rättan tid.

 

Tidsbrist

Jag såg något jag inte skulle se. Jag såg och det knöt sig i magen på mig. Jag blev räddad av något från ovan. En invigelse att frångå de vanliga principerna räddade mig från ett personligt fiasko.

Dags att sätta lite rutin på mitt vardagsliv. Jag vill aldrig sova för då kommer drömmarna som varslar om det som komma skall. Jag vill inte veta innan. Aldrig någonsin.

Idag fick jag frågan hur det går med kärleken. Jag kommer knappt ihåg vad jag svarade men vet vad jag tänkte: Jag hinner knappt med mig själv, mina föräldrar och de vänner jag har nu. Hur ska jag någonsin kunna hinna med en hälft på detta med? V a d begär folk egentligen?

Och hur ska jag någonsin kunna begära att människor som inte känner mig ska veta ovan innan.

Jag är första prioritet och inget annat. Och ja, 2008 har såhär långt varit helt underbart. Det bästa återstår. Så är det.

Som taget ur luften

Idag sprang jag på person nummer två som på allvar trott att jag skaffat kille.

Herre Gud, det verkar ju inte bättre än att folk går omkring och tror detta på fullaste allvar.

Fast ännu värre vore ju om samma folk sedan (efter att dom hört motsatsen) går omkring och tror att jag faktiskt v i l l ha en pojkvän/sambo/husband/bollplank…whatever… Det om något skulle kunna få mycket förödande konsekvenser för mitt planerande i livet.

Ett praktexempel är mitt senaste förhållande.

Undrar så vad jag har gjort för galet för att sända ut dessa felaktiga signaler…

Tydning

Jag: Jag blir som en fjortis. Är det kärlek? Eller bara galenskap?

Finns det någon gräns däremellan?

Jag: Gränsen är väl hårfin isåfall som med allt annat i livet.

Precis, det är det som gör livet komplicerat ibland.

Fria val eller kanske inte

Man frågade mig för en stund sen om jag vill komplicera till mitt liv.

Förmodligen. Först nu blev jag varse om det. På riktigt. Som när man störtar mot asfalten i 3000 km/h från världens högsta topp med huvudet före utan skyddshjälm.

Äsch – det har hänt mig så många gånger så detta är väl inget.

Som en annan kär vän säger: Det blir väl väl med det. (Blir det? tänker jag högt och får till svar att det är så).

Kra Kra and some lonely hearts

Olyckskorparna kraxar utanför fönstret och uret visar 09:58. Det kommer bli en bra dag trots allt. Trots det Englands-liknande vädret (fast när vi var där hade vi det vackraste vårvädret så jag vet inte egentligen).

Jag har hittat en lägenhet jag vill köpa. En riktig lägenhet som ma skulle uttrycka det.

Och olyckskorparna fortsätter kraxa utanför fönstret.

Uret visar nu 10:01

Situationer

Ingen morgonpromenad. Min natt har varit fylld av konstiga och ångestfyllda drömmar. När jag vaknade till tidigt, för tidigt, i morse mådde jag illa och ville spy. Ingen morgonpromenad för jag chansar inte på sånt. Konstiga drömmar ärrar min själ och jag kan fundera över dess innebörd i veckor framöver. Det är då jag oftast faller i dvala och blir orkeslös. Jag ser historier upprepa sig och min kraft sinar.

Jag förstår nu att det är drömmarna som orsakar mina svackor och hur sjukt är inte det.

I natt satt vi i ett klassrum. Kamrater stod utanför fönstret. Pekandes. Fnittandes. Min arm nuddade hans. Vi såg varandra i ögonen. Blickar som kunde tala. Därför sa vi inte så mycket. Beröring som inte får ske. Osagda ord som hänger över oss som mörka moln. Jag ställde idiotiska frågor. Om hans jobb. Till en uppsats. Jag antecknade inte ens. Plötsligt reste han sig. Öppnade dörren till sitt liv och gick ut och stängde dörren efter sig. Utan att ens vända sig om. Utan att ens säga hejdå. Utan att ens ta i mig.

Jag vet att det inte är sista gången men ändå kändes och känns det vemodigt. 

Jag kan också lämna. Men jag vill inte. Och varför skulle jag?

Klirr i kassan

Det verkar vara på modet med reunions i musikvärlden.

Shed Seven – Mycket väl förstålig

Blur – Verkligen förståligt

Spice Girls – Också förståligt till viss del

New Kids On The Block – ?????? Som Titti på Rix FM sa imorses: Börjar pengarna ta slut?

When you hold me

Jag trodde det var borta. Jag inbillade mig. Jag kommer aldrig lära mig detta.

Det är så speciellt och jag vill fly. Fly bort till Leeds. Fly till en stuga i skogen. Fly till en närbelägen ort. Fly till Bromma. Fly till Göteborg.

Fly in i garderoben och stänga ute alla känslor och hoppfullheten som bara inger en verklighetsbild jag aldrig kommer lära mig att förstå.

Som inte hör hemma i mitt liv.

Tänk inte på mig men glöm mig aldrig.

Det kan inte vara för evigt.

Inte då.

Och inte denna gång.

Motiverande

Ett mess från Geri anlände till mobilen förut. Hon jagar promenadsällskap till imorgon. Jag har legat på latsidan med detta sen jag började träna. Men det kan vara en bra idé att komma upp lite tidigare imorgon. På tisdag blir det Haidong igen och det känns lite nervöst, eftersom vi nu bestämt oss för att fullfölja detta galna projekt.

Kan bara sluta på ett sätt. Men det blir nog bra till slut ändå.

Bara jag får kramas lite i veckan med.