Jag saknar England

Det var länge sen jag var så snygg i håret som under Englandsvistelsen.

Minst tio år sen iallafall.

Till och med Carre påpekade detta vid ett tillfälle.

Nedan studerar jag handboken över London.

Jag kom inte ihåg ett skit dagen efter, men som bekant är blev det perfa ändå.

 

Because it cleans me mentally part 2

Förut kl 07:00 fick jag nog. Jag var uttråkad nog för att ta en morgonpromenad runt staden. Idag gick jag upp strax innan kl 06:00.

Jag traskade runt i 30 minuter till tonerna av u n d e r b a r a älskvärda Shed Seven. Lite Lush och Pulp och Blur kom med på ett hörn med.

Jag drömde mig bort till Leeds universitet igen.

För skojs skull

Lidköping vs Leeds…

Självklart är Leeds fortfarande så mycket mer nära Blurry än vad Lidköping någonsin varit.

Jag tror att jag innerst inne är en liten britpop-tjej egentligen.

Snacka om att ha hamnat helt fel i livet då.

Kort och gott

En mycket bra sammanfattning i korta drag om vår Englandsresa finns nu på Carolas sida. Klicka här!

En dag kommer jag tillbaka.

I was there

Nedan: Förbandet som vi tyckte liknade Jarvis Cocker.

Som en prinsessa utan ärta

Det var länge sedan jag sov så skönt på nätterna som under Englandsvistelsen. Jag började öva på sovandet på vägen till Säve, fortsatte sedan på flygplanet och avslutade med mycket sköna sovstunder då vi åkte hundra timmar tåg från London till Leeds.

Som brukligt är togs en massa kort på hotellrummet innan utcheckningen från The Met i Leeds på måndagen. Ett helt ok hotellrum. Badrummet var typiskt engelskt. Golven i korridoren knarrade till förbannelse och hissen hördes i hela korridoren. Gardinerna var gräsligt fula och heltäckningsmattorna sköna att gå på.

Gardinerna skrek baksmälla.

Duschen innebar en hel del problematik för min del.

Det såg så enkelt ut.

Det lättaste visade sig vara det mest krångliga.

Efter en kvarts vridande åt alla tänkbara håll och med alla otänkbara rattkombinationer fixades det behagliga varmvattnet.

Innan var det antingen eller, iskallt eller skållhett.

Skylten brevid fattade jag.

En manual över duschen hade inte varit fel heller.

Dött lopp

Carola och The Met är stolt ägare till världens bästa hårfönar.

Jag lånade Carolas fön när vi besökte Mr HH i Stockholm i våras. En underbar mackapär. Men nu får C se upp. Hårfönen på hotellet i Leeds gick inte hellre av för hackor. Mitt hår blev fantastiskt. Som filmstjärnehår. Så blir det aldrig hemma. Antingen var det hårfönen eller atmosfären. Den skulle jag plockat med mig om jag kunnat.

Japp. Skenet kan bedra. Men så är den ju faktiskt vit också.

Sådant vi skrattade åt i Leeds

Jag och Carola har ungefär samma humor.

Vad gör man inte för sin matte/husse när det är dags för tomtelopp.

Jag ÄLSKAR Pingu. Pingu i Leeds. Allt blev bara bättre och bättre.

Lösnaglar till tår. Vi undrar fortfarande: Varför?

Trevlig skylt med ett mycket stort underhållningsvärde i Blurryvärld.

Min humor går upp och ner. Som synes mest ner.

Klotter på The Eldon´s toalett. Always together.

Alltid lär jag mig något

Det är ju märkligt att jag aldrig ska kunna lära mig att tänka ut saker i tid. Jag sitter och läser recensioner av Shed Sevens konserter på nätet. Skrivet av vanliga galna fans. Och tänker att det skulle ju varit trevligt att snackat med några andra fans bosatta i Leeds innan. Och kanske träffats på plats. För att få ut lite mer av Leeds. Likasinnade. Som är lika galna i Rick som jag.

Nu tänker jag aldrig efter före.

Jag ryser.
Pga upplevelsen från konserten – Rick stod fem centimeter från mig.

Jag blev paralyserad av chock så jag förmådde mig inte ens att ställa in flerbildsfunktionen på kameran.

Ett kort blev det.

I närbild utan zoom.

Visar kanske inte Ricks tjusigaste sida, men detta är iallafall my kind of guy.

Och folk fattar ju att han sjunger på bilden.

Än en gång visar min kamera att den alltid går att lita på då det verkligen gäller.

Shed Sevens spelning i Manchester 7 december 2007

Frukost i Leeds

Min frukost på The Met bestod av kaffe, juice, yoghurt med bär, rostebröd med marmelad.

Inte det nyttigaste jag ätit och just därför smakade det sjukt bra.

Carolas  frukost var likvärdig min.

Hon bytte dock kaffet mot en kopp te.

Duktig tjej.

Underbar frukostsal.

Det var ett sant nöje att stiga upp tidigare för att komma i tid.

Frukosten intogs under mycket lugna former.

Jag stressade inte ett skit.

Carolas lugn måste smittat bra.

 

Outside

Carola stod för bokning av hotell inför denna resa.

Carola stod för bokning av flygresan.

Carola stod för bokning av tågbiljetter.

Carola stod för bokning av konsertbiljetter.

Herre Gud! Inte ens bokning av konsertbiljetter kunde jag åta mig att fixa.

Nu skäms jag massa.

Carola fixade allt galant.

Vilken klippa.

Hotellet i Leeds: The Met

Upplyst i Leeds

Leeds var fantastiskt på kvällen.

Allt var så lagom.

Och enormt upplyst.

Första kvällen strosade vi omkring.

Lunkade mest.

Här gick vi aldrig in.

Det räckte liksom att kolla utsidan.

Primark däremot bodde vi på mer eller mindre under våra shoppingturer.

Både i Leeds och London.

Mina förväntningar uppfylldes till max.

Carolas med anar jag.

Det var hysteriskt kul på Primark.

På flera sätt.

Den första av många många mååånga julgranar vi skulle komma att se.

Caramel hot chocolate = Tusen kalorier

Inför resan tillbaka till London slog vi till med en liten godbit på Starbucks Coffee.

Frasen ”Do you want whipped cream on the top?”  förstod jag givetvis utan några som helst problem.

Men det var väl också det enda problemfria under hela resan.

Chokladen satt som ett smäck och vi stod oss sedan under hela långa tågresan till London.

Vissa val i livet är inte så tokiga trots allt.

Även om det känns korkat för stunden.

Det absolut godaste och sötaste jag någonsin druckit gällande drickchoklad.

Uppvärmning i närheten av en roadie

Carola beställde two lager på The Eldon och vi drack upp snabbt.

Jag var lite stressad och Carola lugnade ner mig.

Bakom mig satt en av Shed Seven´s roadies. Vilken tur för han att jag då inte visste.

När jag beställde andra omgången med lager var glasen tydligen slut.

Eftersom jag åter igen stressade upp mig drack vi upp lika snabbt så vi kunde bege oss.

I korta drag

Lördag 8 december 2007

1. Säve
2. London
3. Peterborough
4. York
5. Leeds

1. Shopping
2. Look left
3. Look right
4. Look both sides

1. Vin
2. Chips
3. Vatten
4. Smörgås

Shame on you

Underbara Rick Witter tillrättarvisar killen i publiken, som kastade öl upp på scenen, genom att kasta öl tillbaka på honom.

Givetvis stod jag på första parkett.

Jag fotade allt annat och även detta.

Killen skämdes innan vakterna kastade ut honom.

På youtube finns incidenten utlagd.

Förmodligen inspelad av den kille som stod brevid Carola.

Jag stod ju i mitten som sagt (kan aldrig påpeka detta tillräckligt).

 

 

Och javisst, jag har helt enkelt världens bästa kamera.
Nu börjar ett tidsödande jobb för mig att plita ner allt på bloggen. Annars glömmer jag.

Tur att ingen kastar öl på mig.

 

University Of Leeds

Sjunde himlen har en byggnad.

I väntan på insläppet läste vi kartor.

Sedan styrde vi mot första bästa pub.

Det jag förlorar vinner en annan

Istället för mig själv var det min favoritkofta som fick bli kvar i Leeds. Någonstans. När jag efter konserten hämtade ut jackan fanns ingen svart HM-kofta kvar i ärmen. Jag orkade inte gå tillbaka och kolla. Öronen tjöt sönder min hjärna och eftersom jag inte är fullt normal var jag mest besviken över att hela upplevelsen faktiskt var över. Istället för att glädjas över att det jag trånat efter i 13 år till slut hände.

Koftan finns någonstans i Leeds. Jag vill också vara där.

Lucky Star on Lifton Place – University Of Leeds

Söndag 9 dec 2007 Leeds

Inför den efterlängtade konserten med Shed Seven var vi lite osäkra på var University Of Leeds egentligen låg. Adresserna stämde inte riktigt överens med vad vi tyckte att det skulle ligga. Det är då man nyttjar den underbara tjänsten taxi. Vi kom fram smidigt utan några som helst otrevligheter. Vi hann t o m ta några öl på puben Eldon som låg runt några hörn. Bartendern var söt (och trevlig), därför togs det inga kort inne på baren där objektet var.

 

Vi traskade tillbaka i lagom tid. Jag blev nervös när jag såg folksamlingen inne i hallen. Vi köpte mer öl för att fördriva tiden på ett bra sätt. Min planering att kunna stå längst fram i mitten tycktes bli mer och mer avlägset. Jag kunde inte heller åka hem lika lätt denna gång ifall min plan skulle gå i stöpet.

Så sa jag nämligen till Babsan när vi skulle se Blur på Kåren i Göteborg för hundra år sen. “Får jag inte stå längst fram i mitten åker jag hem” hotade jag med. “Jaha du” sa Babsan. Jag armbågade mig fram som en idiot och visst hamnade jag till sist där jag tänkt mig. Och jag stod som fastgjuten i golvet under hela konserten. Men det var ju då. För hundra [läs: 13] år sen.

Tanken på att jag verkade få nöja mig med en B- eller t o m C-plats sved rejält.

Men så hände tydligen något. Mirakel tror jag det kallas i folkmun.

Jag drog mig bort från Carre och minuten efter messade jag följande till henne:

Jag: Jag är nästan ända fram nu, men jag hittar inte mitt lypsyl. Ha ljudet på på mobilen ifall vi måste ringa varandra.

Jag: Och vibrator.

Jag: Hittade lypsylet. Jag har en skitbra plats. Är det ok med dig?

Jag: Bra. Jag är snart i sjunde himlen. Måste köpa t-shirt sen.

(Jag hamnade längst fram i mitten. Som planerat. Ibland är jag bäst helt enkelt.)

När konserten var över smög tomheten in i mitt hjärta. Vad händer nu då? Vad ska jag göra nu? Hem till Sverige igen? Jag har längtat och jag älskar Shed Seven. Jag älskar Leeds. För att dämpa min sorg tog vi taxi tillbaka till Leeds centralstation där vi besökte det hederliga McDonalds. Fast egentligen skulle vi nog gått ut och druckit mer öl. Men nu blev det Big Mac och dricka. Vi somnade gott med ömma fötter och tinnitustjut i öronen.

 Det tål att sägas igen: Jag Ä L S K A R Shed Seven och Leeds!!!

Drömmen slog till sist in och slutade tyvärr också.

Mycket vill ha mer och detta kan jag aldrig bli mättad av.