Johanna Sällström
Jag bryr mig inte så mycket om det ytliga kändislivet. Kändisar är som vi andra men på något sätt lyckas vi glömma bort detta när vi frossar i skvaller. Jag frossar i skvaller av den enkla anledningen att jag inte fixar verklighetens nyheter längre. Jag blir bara ledsen. Det tar hårt på mitt inre. Jag är kanske ovanligt vek eller bara mänsklig.
När Johanna Sällström dog väcktes känslor inom mig jag inte trodde existerade. Känslor för någon jag inte kände eller aldrig träffat ens. Någon jag beundrat genom tv-rutan under 15 års tid.
Det gjorde ont inom mig och fortfarande när jag tänker på henne känns det så orättvist. Hon kändes så mänsklig och hon nådde ut genom rutan. Hon var den där tjejen i huset brevid.
Vacker, begåvad, naturlig och med framtiden framför sig.
Johanna Sällström kunde lika gärna kunna varit en av oss. Det kändes som det var en nära vän som gått bort.
Jag grät mycket.
Jag gråter igen.
1 kommentar »
Lämna en kommentar
Uppgång och fall – Ni bara finns där hela tiden
Denna blogg är en tillägnelse till mina underbara vänner! Till dom mest lojalaste, trognaste, omtänksammaste, ärligaste, roligaste – samt vackraste människorna jag någonsin träffat.
Jag skriver för att komma ihåg mitt liv. Och för att ta lärdom av mitt liv.
Den bästa skolan.
Senaste kommentarer
Anonym om Sådant vi skrattade åt i … tjejen om Små ting förgyller min va… Mr HH om Den goda goda helgen blurrygirl om Skit ska skit ha Carre om Skit ska skit ha
*Babe in total control of herself* 
Hej!! Hur kan jag jag ha missat detta inlägg!? Jag reagerade som du när Johanna Sällström gick bort,otroligt tragiskt,kommer ihåg från Tre Kronor då jag tyckte att hon var så bra,äkta o skör på nåt sätt.Många skådespelare o kändisar har passerat men hon har stannat,då är man bra,kram