Engla är död

Engla är död.

Ondskan vann igen.

Varför?

————————————————————————————-

Få fall upprör mig så som fallet Engla. Andra tragiska fall som nått mitt innersta på ett kusligt nära sätt är Helen Nilsson i Hörby, Johanna Sällström också Ulrica.

Allt hemskt som händer i världen har jag ingen som helst möjlighet att ta till mig. Jag skulle inte orka en dag att leva med gott samvete med all ondska cirkulerande runt omkring mig.

På något konstigt sätt filtrerar min hjärna, undermedvetna, själ…ja vad som helst…bort det mesta för att slippa känna. Jag känner men jag förtränger och vill inte kännas vid allt hemskt. Jag berörs men inte på ett jobbigt sätt. Mer på ett konstaterande sätt där jag inser att det händer saker varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund som vi inte kan rå på. Och jag lever vidare.

Men någon gång då och då – antagligen för att inte glömma – slinker vissa nyheter/händelser igenom systemet och sätter en kniv i min själ och hjärta. När det händer vill jag bara försvinna och undrar varför just jag förtjänar att leva. Och inte en tioårig flicka med hela livet framför sig. Och för en sekund slutar mitt hjärta att slå.

Engla filtrerades inte bort en enda sekund.

Lilla Engla – Varför?